Det har varit en god sommar för blåbärsplockare...åtminstone för oss som känner oss hemma i blåbärsskogen. Här och där i landet kanske några har varit en aning ängsliga för att kanske möta 'mors lilla Olles bruna vän i skogen' som också är en ivrig bärplockare och riktig läckergom. Enligt senaste uppgift finns det nu över 3500 nallar i landet - på landet - som lufsar runt och mumsar bär!
Men inte alla bärplockare är nöjda. I sommar har man kunnat läsa om strejkande bärplockare från Vietnam som inte kommit överens med sin arbetsgivare i Värmland. Han vill inte betala när de bara plockat ihop 60 och inte 120 liter bär om dagen! Man häpnar! Vad visste vietnameserna om bärtillgången i värmlandsskogarna när - och om - de skrivit på något kontrakt. Jag tror det är i det närmaste omöjligt att plocka 120 liter blåbär på åtta timmar, eller ens tio timmar. Till min glädje såg jag en förmodligen välgrundad insändare som konstaterade att bara en björn kan klara 60-70 liter blåbär på ett dygn!
Några frågetecken infinner sig. Finns det några regler i detta välreglerade land som ger något skydd och garanterad inkomst till kanske aningslösa och förmodligen fattiga vietnameser eller andra som kommer till Sverige för att plocka bär?
Varför importeras det - kanske slavarbetare - för att skörda bär i våra skogar när vi har så många arbetslösa - speciellt ungdomar - som får olika bidrag? Är bärplockning under någon månad inte tillräckligt fint? Finns det några hål i ekvationen - inkomst kontra bidrag - som försvårar rekryteringen av bärplockare ur de arbetslösa leden? Eller är det helt emkelt så att de unga eller äldre inte vill ta ett arbete som bärplockare - även om det skulle ge en extra bonus i form av frisk luft och vackra naturupplevelser?
Jag väntar inga svar på dessa frågor men tycker det är synd om exploaterade arbetare från fjärran östern. Å andra sidan är det synd att miljontals liter hälsosamma blåbär inte blir tillvaratagna - de finns ju där att bara plocka inom ramen för vår fantastiska allemansrätt!
