Nostalgitripp till en liten skola

Jag känner igen de små skolornas atmosfär och dilemma – speciellt skärgårdsskolornas. Under 40-talet bodde vår evakuerade familj på en några hektar stor ö – Björkö i Tenalaviken i sydvästra Finland. Björkö hade en gång varit ett soldattorp. Två år gick jag i Lindö Folkskola vilket betydde 1½ km rodd till fastlandet och sedan 4½ km att traska. Livet i Lindö skola blev två svåra år av mobbning och pennalism för utbölingen så föräldrarna bestämde att jag måste byta skola. Mina tre sista folkskolår i slutet av 40-talet blev en annan lyckligare resa.  2½ km rodd och 3½ km traskande till en liten landsortsskola – Trollshofda. Efter isläggningen kunde man ibland åka skridskor men minst fyra månader var det skidåkning – ospårat efter varje snöväder i kanske 2½ timme med start halv sex om morgonen! Den gamla bruksorten Tenala kan ses på nätet.  Tänk dig totalt 26 elever delade i  ”storskolans” fyra klasser - i var sitt klassrum – delande en (1!) lärare. En gudabenådad, krävande ung pedagog –folkskollärarinnan Eine Ekholm – som i sin gärning lyckades göra folk av många årskullar landsbygdsbarn.

Vi ungar fick ett varierat timschema med kalligrafi, räkning, teckning, läxläsning och lärarledda timmar i samhällsämnen. Ofta hölls samhällslektionerna parallellt för två klasser. Vi äldre elever som kunde läsa och skriva fick ofta hjälpa de yngre som hade svårigheter – speciellt med läsningen som var a och o. Gymnastik- och friluftslektionerna var gemensamma. I de senare ingick att några dagar under hösten hjälpa traktens storbonde att dels plocka potatis till vinterns skolmat och dels att samla råg-och veteax som dåtidens slåttermaskiner lämnade på åkrarna i ganska stor mängd. Ett par dagar i september tillbringades i bärskogen för att samla lingon och blåbär till soppor och vispgröt. När frosten gjorde myren runt en närbelägen sjö vandringsbar plockade vi tranbär. Tävlande ungar hinner plocka många liter bär på 5-6 timmar. Skolan hade en egen utekällare för förvaring av det vi plockat och samlat. Kött och fisk till utspisningen levererades av traktens bönder och fiskare. Lärarinnans något äldre syster var kosthållerska och gjorde världens godaste mat. Inte alla elever hade det för fett hemma så skolkosten var deras livlina. Närodlad och inget spill av skolmaten alltså. Det vi gjorde tillsammans för att skaffa råvarorna till skolmaten har säkert varit nyttig lärdom för de flesta senare i livet.

 Det krävdes naturligtvis ordning och reda i klassrummen, men läraren hade nog en naturlig fallenhet och respekt utan att behöva höja rösten eller tillrättavisa någon syndare. Fröken använde  mycket tid på oss skolbarn utöver läroplanen, men behövde knappast använda så mycket tid på administration. Det krävde säkert god planering att lägga upp och hålla schemat för 9-, 10-, 11- och 12-åringar – sex dagar i veckan. Dagens lärare skulle givetvis inte acceptera Eine Ekholms arbetsförhållanden, men för henne var det förmodligen en blandning av kall och utmaning - i ett land som var tämligen sargat efter 6 års krigande. Hon är den person utom familjen som mest dramatiskt ändrat riktningen på mitt liv. Vid skolavslutningen våren 1949 rekommenderade hon att jag borde få en chans att söka till Lyceet när vi flyttade till Hangö.

Den gamla skolförordningen från 1921 - med läroplikt och inte enbart skolplikt – ställde givetvis sina speciella krav på läraren. Systemet övervakades av Skolinspektörer som oanmält flera gånger under terminen gjorde ett par dagars besök och kollade barnens kunskaper - ibland med skriftliga prov. Till disciplinen i skolan bidrog två speciella betyg – uppförande samt flit och uppmärksamhet. För många kunde dessa bli speciellt viktiga när man sökte sitt första jobb! Själv lyckades jag få sänkt betyg i uppförande ett år! Efter ett cirkusbesök en vårsöndag  i den närliggande staden Ekenäs missade jag och några andra att säga tack och adjö till läraren och chauffören när vi klev av bussen. Det blev världens utskällning på måndagsmorgonen och alltså sänkt betyg i uppförande. Behöver jag säga att jag fortfarande säger tack och hej till busschaufförerna om jag kliver av bussen där framme!

När jag beskrivit min skoltid för barnbarnen upplever de det som en saga från hedenhös. Det är ingen saga men en period som färgat min livsåskådning. I skolan lärde vi oss att söka kunskap – lärarinnans ambition var att vi skulle bli ljus man tände. Inte en hink man öste kunskap i. Vår värld skulle bli annorlunda och bättre än våra mor-och farföräldrars lovade hon, så därför skulle vi lära oss att söka kunskaper.  Strapatserna från den tiden är ett minne på gott och ont men det starkaste är ändå den gemenskap som utvecklades mellan oss ungar som senare spritts för alla himmelens vindar. https://Trollshofda skola

                                                        

Gigantisk felsatsning på g...?

Det känns som om en kommunal felsatsning av gigantiska proportioner är på gång i Norrtälje Hamn med de planer som nu ligger på politikernas bord för viktiga beslut i kväll. De faktiska kostnader som kommer att drabba kommunen är dåligt belysta – kanske inte ens ordentligt utredda eller kalkylerade. Ingen information har getts till kommunens invånare om proportionerna på de kostnader för alla nya avlopp och ledningar som skall konstrueras – speciellt då hänsyn skall tas till havsvattensnivåns förändringar. Kostnaden för gator är kommunal. Att på papper dra ett antal linjer som markerar gator är lätt men anpassning till alla nya ”marknivåer” i förhållande till bebyggelsen betyder inte bara asfaltering på existerande mark men också omfattande markarbeten.

Trafikunderlaget som nämnts i den ”strukturplan” som presenterats är redan föråldrad! Trafiken på Roslagsgatan  ä r  redan 10 000 fordon och inte 7 000 så redan i utgångsläget skapas trafikkaos med den trafik som tillkommer. När utbyggnaden i presenterad form är klar har trafiken sannolikt ökat till 15 000! Var kommer tänkt ökad turism in i bilden? M.a.o. är gatu- och trafikplaneringen redan underdimensionerad.

Kommunen har redan en gång med beslutet om Norrvatten visat att man fattar kostsamma investeringsbeslut på felaktiga premisser. Vatten skulle då behövas till  82 000 norrtäljebor från Mälaren. Den förutsättningen ligger nu två generationer fram i tiden, men kostnaderna finns där!

 Utbyggnaden av hamnen är på väg att bli ett nytt kostsamt projekt för kommunens skattebetalare. När planen för hamnområdet inte baseras på tydliga realistiska strategier för kommunens näringsliv, sysselsättning och andra samhällsfunktioner blir projektet sannolikt ett nytt felbeslut. Om inte behovet av lyxlägenheter finns gör inget byggföretag osäkra investeringar.

Kommunen har stagnerat på de flesta områden vilket framgår tydligt i dagens NT och Norrtälje är i dagsläget inte någon lockande framtidskommun som kunde ligga i konjunkturuppgångens framfront. 

Är det rättvist att alla kommunens skattebetalare skall utsättas för de risker som planerna innebär? Borde inte de partier som deltar i kvällens beslut ha informerat väljarna/invånarna vilka presumtiva kostnader och risker man belastar dagens och morgondagens skattebetalare med?

Årtiondets viktigaste beslut

För närvarande utvecklas och bearbetas planerna för det som skall leda till årtiondets viktigaste beslut i i vår kommun - Norrtälje Hamn. Beslutet får effekt på kommunens utseende och funktion som en liten kuststad med hamn för resten av detta sekel. Få frågor – politiska eller opolitiska - har under de senaste åren väckt så mycket känslor och skapat så många debattinlägg som utformningen av hamnområdet. Engagerade medborgare, enskilda experter, grupper och föreningar har framfört både rent konkreta förslag och många idéer och åsikter om vad man vill ha i hamnen. Aldrig tidigare har en kommunledning – om de är lyhörda - kunnat läsa så många uppslag och entydiga budskap från medborgarna som just hur man vill att hamnen skall utformas.

Att bo i hamnområdet har i medborgarnas inlägg varit en sekundär fråga. Kanske för att man upplever de sannolika boendekostnaderna som alltför höga för de flesta norrtäljebor. Möjligheterna till gemensamma aktiviteter av skiftande karaktär och anpassade till årstidernas växlingar har hög prioritet bland medborgarna. Ett flexibelt Kulturens Hus med en stor arena för teater och musik och anpassningsbart för olika expon och evenemang har förespråkats i de flesta sammanhang. I stort sett lika viktigt anser man ett aktivitetsinriktat Roslagens Museum som skulle spegla det historiska samspelet mellan skärgården, hamnen och den omgivande landsbygden. Ett Ungdomens Hus finns också ganska högt på önskelistan. Som ett övergripande samlingsnamn för alla dessa aktivitetsformer präglades för ett par år sedan begreppet ”norrtäljebornas gemensamma vardagsrum” av nuvarande ordföranden i Kultur och Fritidsnämnden, Bengt Ericsson. Ett beskrivande uttryck som kan ges många olika tolkningar och innehålla många olika verksamheter!

Kommunens politiska ledning har i dagarna aviserat att en större öppenhet kan förväntas i politiken och att mera medborgardialog skall bli ett inslag i den löpande politiken. Ett positivt första steg när det gäller årtiondets beslut var det första informationsmötet om hamnplanerna i november.  Det kan naturligtvis diskuteras om medborgarnas möjlighet till kommentarer och synpunkter om 500 nedslag på kommunens hemsida kan karaktäriseras som dialog, men är en bit på väg – om man hos Styrgruppen beaktar inkomna synpunkter i den fortsatta planprocessen. I morgon håller kommunen ett andra informationsmöte och avslöjar nästa fas i planerna.

Man kan sannolikt förvänta sig att den fortsatta processen kommer att accelerera. Politikerna är  under starkt tryck från markägare och intresserade byggföretag. Det är då viktigt att den gällande lagens bokstav och intentioner efterlevs:

”…bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.                      

…Vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag ska områdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas.”

Så långt lagen! Det är nu som vi - dagens medborgare i kommunen - bör ta oss en allvarlig funderare över vilken utformning av hamnen vi vill ha och i vilken form den skall ärvas i några generationer framöver. Kommunen har å andra sidan alla möjligheter att visa prov på reell medborgerlig demokrati genom att bygga in medborgarnas synpunkter i den slutliga utformningen av hamnen. En klar majoritet av fullmäktige – Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har före senaste val sagt sig vara för ett Kulturhus och andra gemensamma anläggningar i hamnområdet. Vi får snart se vad dessa löften är värda!

Till Kommunstyrelsen i Norrtälje - Återskapa en levande hamn i Norrtälje!

Tretton engagerade medborgare i Norrtälje kommun har i en skrivelse till kommunens styrelse framfört synpunkter på hamnområdets framtida utformning. Tanken är att förhindra att hamnen blir en kopia av Hammarby sjöstad i Stockholm - i bilden - vilket förespeglats i kommunens första presentation av strukturplanen. Skrivelsen återges i sin helhet nedan.


Till Kommunstyrelsen i Norrtälje Kommun

Kommunhuset

Estunavägen 14

761 28 NORRTÄLJE

NORRTÄLJE HAMN – ett levande centrum i Roslagens huvudstad

Plan- och bygglagen från den 2 maj 2011 anger följande tydliga ramar för användning av mark, vatten och byggande:

1 Kap § 1. I denna lag finns bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggnader. Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.

1 Kap § 2. Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten enligt denna lag.

2 Kap § 6… Vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag ska bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas.

Vi, undertecknade norrtäljebor, vill härmed kraftigt betona nödvändigheten av att lagens intentioner och bokstav tillämpas vid den pågående utformningen av hamnområdet.

Historiskt har Norrtälje vuxit fram som en marknads- och handelsplats mellan en vidsträckt skärgård och ett produktivt jordbrukslandskap. Hamnens betydelse fick sitt speciella erkännande när Gustav II Adolf dels förlänade orten stadsprivilegier 1622 och dels rättigheterna att idka fraktseglation till Baltikum och Finland.

Dessa rättigheter gav ett viktigt uppsving för ortens näringsliv och handel och för den omgivande landsbygden. Gevärsfaktoriet, Pythagoras och olika industrier under senare århundraden drog nytta av sjöfarten och Norrtälje växte i betydelse – främst som hamnstad.

Hamnen har varit ett politiskt icke-projekt i flera årtionden. Vi välkomnar kommunens förslag till ny detaljplan. Efter många medieinlägg av privatpersoner, föreningar och politiker för en varsam omdaning av hamnen som ett gemensamt ”vardagsrum” för kommuninvånarna, förvånar dock den preliminära planens starka fokus på boende med upp till 1350 bostäder – huvudsakligen i flervånings- och höghus.

Vår vision är att hamnområdet i första hand återskapas till en levande, varierande och modern marknadsplats. Ett kommuninvånarnas gemensamma utrymme fyllt av aktivitet. Fritidsaktiviteter blandas med teater, musikscener och andra kulturyttringar. Flexibla utrymmen skapas för hantverk med anknytning till skärgårdens fiske och båtbyggeri. Specialiserade butiker med skärgårdens och den omgivande landsbygdens närproducerade produkter bidrar till hamnens attraktionskraft. Möjligheter till parkering måste inplaneras för såväl hamnområdets behov som för de tusentals besökarna som bekvämt skall kunna nå verksamheterna i stadskärnan. Konkurrens med innerstadens affärer minimeras och de nya affärstyperna kompletterar och stärker utbudet i stadens centrum som nu långsamt utkonkurreras av utkanternas köpcentra. I bebyggelsen bör även anpassas kontor och lokaler för moderna verksamheter. När de ovan skisserade gemensamma, allmänna ytorna och byggnaderna detaljplanerats kan bostadsbyggandet planeras in.

När hamnområdet omformas och anpassas till tidens krav anser vi att bostäder inte får byggas som en ”mur” av höghus mot kajen som hittills visualiserats. Planavdelningens tidigare argument om oönskad skuggeffekt av silorna på bakomliggande bebyggelse är lika relevant för andra höga hus. En varierad blandning av bostäder bör skapas – för alla åldersgrupper – unga, barnfamiljer, medelålders och pensionärer. Detta ställer stora krav på planeringen av bostadsbeståndet – lägenheter som bostadsrätter, som hyresrätter, som bostadskooperativ, radhus, villor och så vidare. De lägsta byggnaderna bör stå utmed kajen och högre hus byggas mot norr från kajen.

Vi anser nu att kommunen bör ta sitt ansvar för markens användning och tillämpa sitt planmonopol. Hamnområdets nya utformning får inte dikteras av markägare och byggföretag. Kommunen – alla invånare – äger en väsentlig del av marken i området. Kommunen har möjlighet till markväxling med de privata markägarna för att balansera markanvändningen. För en sammanhållen lösning av hela hamnområdet med Societetsparken och hamnens tillgänglighet till fots, med cykel, med bil, med båtar och fartyg anser vi att en fortsatt visionär dialog, fri från ekonomiska låsningar är väsentlig. Det gäller en plan att förverkligas över 10 – 20 år, men med en effekt på många generationer framöver.

Inom området finns ett antal byggnader med högt bevarandevärde, ritade av kända arkitekter. De värdefulla byggnaderna bör restaureras till det yttre och anpassas för ovan skissade verksamheter. Den del som återstår av arkitekten Drangers sädesmagasin – populärt kallat ”Rosa Sädesmagasinet” – kan konverteras till kulturhus och/eller ett önskvärt hamnnära Roslagsmuseum. Zinska villan som innehåller ”Brännäsgården” – från 1700-talet residens för traktens häradshövding och senare stadens borgmästare – bör renoveras och anpassas för lämpliga aktiviteter.

Målsättningen för den nya detaljplanen bör vara att återställa Norrtälje som Roslagens huvudstad. Med rätt utformning kan hamnen bli den intressanta besöksplats som kan fungera som motor och skapa önskad ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt.

”Bygget av en stad eller stadsdel är ett projekt med bestående konsekvenser för ett stort antal människor över flera generationer. Hur husen, kvarteren, gatorna och parkerna ska dimensioneras och utformas bör därmed inte bestämmas av de kortsiktiga exploateringskostnaderna utan av de långsiktiga sociala, ekonomiska och miljömässiga kostnaderna för samhället som helhet.”  (Göran Rosenberg, DN 2010-02-16)

Norrtälje den 28 december 2011

Anja Lund, Kaj Johnsson, Gunnar Hellström, Börje Nordström, Lennart Jansson, Johnny Rosén, Casten von Otter, Birgitta Linder, Jette Johnsson, Bengt Norling, Gunnar Parment, Iréne Hjalmarsson-Rosén, Märit Lindberg

Kantstött samhällsekonomi

Sverige är fantastiskt, därom råder inget tvivel. I ett globalt perspektiv lever vi i ett ofantligt överflöd -  mat för dagen, klädsel för klimatet, bra boende och all möjlig onödig konsumtion. Vi lever tryggt. För det mesta i alla fall.  Om vi inte lever mer hasardartat i kriminella gäng eller liknande, men då har man ju valt att leva utanför det trygga samhället.

Ändå slås man av ett utbrett missnöje, än med det ena än med det andra. Ofta med god anledning.

 Berättigat har den kommersialiserade äldrevården fått mycket kritik. Man överraskas då av naiviteten i en ideologisk övertro på det privata företagandets överlägsenhet. En sak är företagande på en reellt konkurrensutsatt marknad med många aktörer och många osäkerhets- och riskfaktorer. En helt annan sak är en riskfri skattefinansierad marknad där intäkterna är helsäkra. Men så långt tänkte aldrig privatiseringsivrarna. Man missade där den kommersiella faktorn kostnadsminimering.

 Det samma kan sägas om en ideologiskt baserad privatisering av skolan. Hur kunde man tro att kunskapsförmedling och fostran skulle bli bättre i privata skolor. Har man stirrat sig blind på Eton och Harrowgate och andra ”elitskolor” i England i tron att något liknande kunde skapas i Sverige. Sigtuna och Lindesberg är väl inga exemplariska förebilder på utbildning på vår hemmamarknad.

Vem är ytterst ansvarig för olika övergripande, uppenbart felaktiga beslut? Politikerna? Tjänstemän? De ansvariga för skandalupphandlingarna? Avsaknad av uppföljning och kontroll av efterlevnaden i upphandlingsavtalen? Brister i specifika krav på vårdkvalitet alternativt kunskapsmål i skolan? Bristande kompetens vid handläggningen? Blir någon nu ställd till ansvar när miljonerna rullar ut till olika skatteparadis? Får det hela rulla vidare. Tidskriften Dagens Samhälle visade i en utredning att minst 820 miljarder offentliga medel  de facto okontrollerat roterar i samhället – 90 000 per invånare! Hur i all världen accepterar vi ett sådant system?

Det är nog dags att skärpa kraven på användningen av våra offentliga och gemensamma resurser.. Ytterst är politikerna ansvariga. De bör därför ställas till ansvar med tydliga krav om effektiv resursanvändning