Frihetens pris

1809 blev Finland  ett Storfurstendöme med den ryska tsaren som storfurste med egen regering, Senaten, och en egen riksdag, Lantdagen - baserad på traditionella 4-ståndsuppdelningen. I Storfurstendömet ersattes 4-ståndslantdagen år 1906 med en enkammarlantdag. Man införde allmän och lika rösträtt vilket betydde att Finland som första land i världen även gav kvinnorna rösträtt.

1917 - då revolutionen rasade i Ryssland och Lenin tagit makten föreslog Senaten i Helsingfors att Finland borde förklara sig självständigt och den 6 december 1970 proklamerade Lantdagen Finland som en suverän stat.  Omvärlden förhöll sig avvaktande till proklameringen och först då en delegation till Leningrad fått Lenins erkännande den 31.12 1917 kom omvärldens erkännande – från Frankrike, Sverige, Tyskland, Österrike-Ungern, Grekland, Norge och Danmark. Först efter 1½ år kom erkännanden från Storbritannien och USA!

Ryska revolutionära soldater fanns kvar i Finland efter sjävständighetsförklaringen och tillsamman med vänsterrörelsen – ”de röda” – intog man i januari 1918 Helsingfors och södra Finland. Senaten flydde till Vasa i Österbotten. General Mannerheim utsågs till befälhavare för de Senatstrogna och ett blodigt inbördeskrig utbröt som slutade med ett avgörande slag i Tammerfors. Många av de röda som inte stupat i striderna arkebuserades för landsförräderi i tvivelaktiga militära ståndsrätter. Det officiella dödstalet för inbördeskriget är 21 000.

I november 1939 anföll Ryssland Finland som ett led i att säkra en bättre gräns vid Leningrad enligt ett hemligt avtal mellan Stalin och Hitler om Europas delning mellan de två stormakterna. Detta ledde till det blodiga s.k. Vinterkriget 1939-40. Omvärlden blev överraskad över anfallet och Stalin lika överraskad av Finlands hårdnackade försvarsvilja. Vintern 1940 var extremt kall med temperaturer ner till -40. Finland hade emellertid lyckats utbilda en arme rimligt anpassad för krigföring i snöförhållanden. Finska officerare hade efter 1918 utbildats i Tyskland och Finland fick tysk vapenhjälp - även om Tyskland officiellt förhöll sig neutralt i detta krig. Den ryska armen var illa utrustad och ovan vid krig i skogsterräng och led stora förluster – kanske mest pga svält och köld. Den finska armen grävde ner sig i jordtäckta timmerkojor med eldstad och hade en bättre tross.

Kriget slutade med ett vapenstilleståndsavtal 1940. Finland fick avträda Hangö udd som militärbas, och 10 % av sin landareal i Karelen och det skogrika området Salla längre norrut. Finlands soldater hade framgångsrikt försvarat landets självständighet.

När Hitler sommaren 1941 framgångsrikt anföll  Sovjetunionen beslöt Mannerheim att återta de 1940 förlorade områdena i Karelen och gick något längre in i Fjärrkarelen. Finland var inte allierat med Tyskland och under de 900 dagar som Tyskland belägrade Leningrad höll Finland en korridor öppen för nödtransporter av livsmedel från den isfria hamnen i Petsamo till Leningrad. Mannerheim insåg att Finland efter ett krigsslut fortsatt skulle ha en lång gräns mot Sovjetunionen.

 I kriget 1941-44 har över 800 000 män mobiliserats och 250 000 frivilliga kvinnor deltagit som uniformerade lottor i krigsapparaten. Ca 8 000 frivilliga från Sverige hade deltagit i Finlands krig.

I december 1943 höll de västliga allierade ett möte i Teheran där Finlands framtid diskuterades på initiativ av USA. Man enades om att Finland kunde fortsätta som suverän stat men med återställande av 1940 års gräns. Därtill måste Finland avstå den östliga "armen" med hamnen och nickelgruvorna i Petsamo som man erhållit genom beslut i FN 1920. För att sätta ytterligare press på Finland bombades Helsingfors i tre raider den 6, 16 och 26 februari 1944. I mars 1944 inleddes en rysk storoffensiv på Karelska näset. Hemliga fredsförhandlingar inleddes under sommaren som resulterade i ett vapenstillestånd den 4 september 1944 med ett fördrag om villkoren 19.9 1944.

Utöver de Karelska områdena och Petsamo tvingades Finland att endast 30 km väster om Helsingfors arrendera ut ett område  ca 50 x 50 km inklusive Porkala udd till Sovjetunionen. Min släkt på fädernet och mödernet hade bott i området sedan 1600-talet och 56 000 andra fiskare och lantbrukare tvingades lämna området inom 10 dagar. Man fick ta med sig det man kunde i motorbåtar, skötbåtar och ekor i flykten västerut. Männen fick 10 dagar permission för att hjälpa till för att sedan återvända och bärga krigsmateriel och förnödenheter vid krigsfronten. Min far som varit batterichef i artilleriet kom hem 6 månader senare.

Krigets pris: 82 000  soldater stupade och 12 000 civila omkom i krigshandlingar under 1941-45. Över 200 000 krigsinvalider skapade speciella krav på samhället efter kriget och årtionden framåt.

De något stränga fredsvillkoren fastställdes av Frankrike, Storbritannien och USA vid den europeiska fredskonferensen i Paris 1947:

(1)Finland måste avstå 12 % av sin landyta i Karelen, Salla, Petsamo och dessutom Porkala på obestämd tid.

(2) 432 000 karelare och 56 000 porkalabor  och några tusen petsamobor – 12 % av befolkningen - flyttades västerut i landet och tilldelades nya markområden och skärgårdshemman på motsvarande breddgrader de dittills bott. Mark exproprierades av kyrkan, stora gårdar och olika stiftelser.

 (3)Under kriget hade staten lovat en bit mark till soldater som så önskade efter kriget och för ett nominellt belopp kunde de hemvändande soldaterna  lösa in 1,5 ha mark för ett nytt hem som tack för de år man offrat i kriget. Strategiskt var detta dels ett drag för att höja stridsmoralen och dels att efter krigsslutet bekämpa den kommunism som fanns i landet efter inbördeskriget 1921. 150 000 soldater tog detta erbjudande som ytterligare splittrade den odlade arealen, men under de knappa efterkrigsåren producerades mycket mat på dessa landlotter.

(4) Finland dömdes att till Sovjetunionen betala ett krigsskadestånd om 600 miljoner gulddollar i 1932 års värde i form av tunga industrivaror – tåg, pappersfabriker, isbrytare, handelsfartyg samt viss återuppbyggnad av Karelen. När halva skadeståndet hade återbetalats 1952 efterskänkte Sovjetunionen den återstående delen men fortsatte att köpa tunga industriprodukter från Finland.

Fördelen och den bestående effekten för Finland blev moderna konkurrenskraftiga industrier och en modern skeppsbyggnadskonst.

FINLAND - en blodig historia!

Sverige och dagens Finland har en lång gemensam historia. Ur finsk synvinkel har det varit en mycket blodig historia – ända sedan Erik den Heliges och den engelske prästen Henrys korståg 1155. Man landsteg då någonstans vid Aura ås mynning och inledde en svärdets förkunnelse i kristendomens namn. Efter en ojämn kamp mellan den finska bondebefolkningen och den svenska hären underkastade sig de överlevande förlorarna och bekände sig till en religion de inte hade en aning om beroende på den totala språkliga förbistringen. Antalet dödade förblir okänt

Det till sina gränser diffusa landet –utan klara gränser i öster och norr – hade erövrats och förblev svenskt territorium fram till 1809. Erik den heliges korståg följdes av Birger Jarls expedition 1239 ända in i tavasternas land där har anlade borgen Tavastehus. Tavasterna gav sig inte utan kamp och ett nytt blodbad var ett faktum. Man skall komma ihåg att Birger Jarl var samtida med Asiens erövrare Djingis Khan och man kan föreställa sig att behandlingen av de besegrade inte skiljde sig så mycket.

Medan mongolerna hotade Ryssland i öster trängde sedan Sveriges krigsmakt fram längs Finlands kust till Neva-floden där dock fursten av Novgorod besegrade svenskarna 1240. 1293 var det dags för ett nytt svenskt erövringståg dels mot Karelen -där man grundade Viborg - och längre norrut. En utdragen kamp pågick om landets tillhörighet som slutade med freden i Nöteborg 1323.

1470 anlade slottsherren i Viborg fästningen Olofsborg i området Savolax i norr. Staden som växte upp kring borgen döptes sedermera till Nyslott på svenska men heter fortfarande Olavinlinna på finska. När Gustav Wasa med reformationen beslagtog kyrkans egendom förklarades de obebyggda finska ödemarkerna vara statens egendom. 1550 grundade han Helsingfors i sumpmarkerna vid Vanda ås mynning och vid samma tid kommenderades 1000-talet svedjebrukare från Savolax till Värmland.  Dessa fick nya svenska namn vilket försvårat sentida släktforskning. Svedjebruket som kraftigt ökat livsmedelsproduktionen i Finland skulle nu förbättra Sveriges livsmedelsproduktion som var besvärlig.

Krigen mot Ryssland fortsatte i Finland 1555-57 och när tyska Riddarorden upplöstes 1561 kämpade även en allians med Estland fortsatt mot Ryssland under 1570-talet. Svenska segrar i Keksholm och Narva gav Johan III anledning att lägga ”Storfurste av Finland” till sina titlar.

Under 30-åriga kriget utskrevs 1000-tals soldater till Gustaf II Adolfs krigsmakt ute i Europa. Mest kända blev Torsten Stålhandskes elitsoldater ”hakkapeliterna” så nämnda efter sitt stridsrop "hakkaa päälle".

1703 grundade Tsar Peter den Store staden St. Petersburg vid Nevaflodens sumpiga utlopp och under Stora Nordiska Kriget –”Ofredsåren” kallade i Finland - härjade och vandaliserade Ryssland det mesta av södra Finland. Man vet att 12 000 finländare flydde till Sverige bara under 1712 vilket orsakade kaos i Stockholm. Efter freden i Nystad 1721 upphörde den ryska ockupationen i ett par årtionden.

Under ”Hattarnas revanschkrig” 1741-43 ockuperades Finland igen av Ryssland vilket slutade med freden i Åbo då gränsen i öster lades från Kymmene älv till ca nuvarande Kotka. Från 1748 befästes 7 öar utanför Helsingfors med huvudsakligen fransk finansiering till det förment ointagliga befästningsverket Sveaborg – Nordens Gibraltar! (1957 gjorde jag min reservofficersutbildning i kustartilleriet vid Sjökrigsskolan på Sveaborg). Den förment ointagliga fästningen föll efter landsförräderi av befälhavaren år 1808.

Fram till 1809 hade Stockholm även varit Finlands huvudstad med Åbo som huvudort i Finland med egna Biskopsstift, Universitet osv. Nu blev Helsingfors landets nya huvudstad och en blomstringsperiod inleddes i Finland. Under Tsar Alexander II i mitten av 1800-talet genomgick landet en moderniserings- och industrialiseringsprocess och tsaren tillägnades en staty som fortfarande står på Senatstorget i centrala Helsingfors - en av få bevarade statyer av tsarerna.

Kommunikation på olika villkor

Skulle häromdagen ta en tidig morgonbuss från Skebobruk till Stockholm -  linje 639 från hållplats Skebobruk norra. Ett praktiskt problem uppstår - bara ett klipp kvar på remsan! Nu tillhör jag på så sätt de privilegierade att jag har en mobil och kan beställa en biljett med sms. Värre är det för de många äldre runtom i kommunen som inte har en butik i närheten som säljer klippkort eller som inte har en mobiltelefon. Utan biljett är man utestängd från kollektivtrafiken.

Det kräver alltså god framförhållning eller ett nätverk av förutseende familjemedlemmar eller goda vänner som kan hjälpa med biljettköp. Det finns ju heller inte så många platser där man kan köpa biljetter utanför staden - för att inte tala om biljettautomater utanför Norrtälje busstation. Vi är många som har en aning krass bild av lantlivets livskvalitet. När SL slutade med biljettförsäljning på bussarna - av hänsyn till rånrisken för chaufförerna - fick det obekväma konsekvenser för många andra. Så kan det gå.

Fiskelycka i Roslagen!

7-åriga barnbarnet Michaela är redan en inbiten naurvän och friluftsfantast. Här stoltserar hon med gårdagens fiskefångst och innan det hann hon med en förmiddagstur tur i svampskogen med faster och farmor och plockade höstkantareller till svampsås vid lördagskvällens middag. Vi hoppas friluftsintresset skall bli så grundmurat att andra och kanske mindra goda vanor kan undgås. Roslagen bjuder på så mycket för den naturintresserade

Norrteljepartiet - ett nytt initiativ

Ett nytt lokalt parti har sett dagens ljus i Norrtälje. En grupp medborgare med vilja att engagera sig i det nära samhällets utveckling har tagit det radikala steget att skaffa sig ett politiskt redskap. Man anser att ett nytt politiskt parti är den enda vägen till reellt inflytande. Vägen är lång till nästa val 2014, men tiden kan behövas för att förverkliga visionen om ett starkare medborgarinflytande på den kommunala politiken. Partiets stiftare anser att de etablerade partierna har en benägenhet att glömma sina väljare efter valet och att sällan lyssna på medborgarnas önskemål mellan valen.

Det nya partiet vill föra en medborgardriven politik. Man har definierat en vision och en åsiktsförklaring men partiprogrammet och strategin för den förda politiken skall utformas av de medborgare som ansluter sig till partiet. Norrteljepartiet skall bli kanalen att leda medborgarnas önskemål till lokalpolitisk påverkan. Man anser att den politik som drivs av de etablerade partierna i alltför hög grad domineras av regionpolitik och rikspolitiken. Samtidigt anser man att de senaste årens kommunala satsningar till stor del gynnat centralorten på bekostnad av de övriga tätorterna och landsbygden. Målet är att få en balanserad resursfördelning och att medborgarna skall delta i beslut som berör deras hemort. Samrådsförfaranden och andra lagstiftade medborgarrättigheter har i Norrtälje närmast en teoretisk funktion. Kommunens utveckling och tillväxt skall styras av medborgarna och inte av regionen och ett fåtal lokalpolitiker anser Norrteljepartiet.

Utredning av Gymnasieskolorna i Norrtälje

Insikten om att en utredning bör göras om orsakerna till att så många unga söker sig till gymnasier utanför kommunen har nu nått Barn och Utbildningsförvaltningen. Detta är ett bra steg mot en bättre skola som alla i kommunen vill ha – alla politiker, alla lärare, alla föräldrar och alla elever. Det är hög tid att klargöra de underliggande bristerna för att rätta till läget. Det är samhällets skyldighet att ge alla våra ungdomar en högklassig utbildning för en bra start in i vuxenlivet.


För ganska exakt ett år sedan publicerade föreningen Mötesplats Norrtälje en plan kallad ”Strategisk Samhällsbyggnad Norrtälje 2010”. Skolan är ett av de sex samhällsområden som planen analyserar och lämnar förslag om. Följande är utdrag om förskolan och grundskolan ur rapporten:

”Den senaste tidens undersökningar om skolan från bl.a. Lärarförbundet har placerat Norrtälje näst längst ner på listan över landets kommuner. Samtidigt hävdar de ansvariga i kommunens Barn och skolnämnd att deras egna undersökningar inte alls gett så dåliga resultat. Även Skolinspektionen har framfört kritik mot skolornas kvalitet. Denna brist på samstämmighet skapar en oacceptabel osäkerhet kring hur bra kvalitén egentligen är i kommunens skolor.

Föreningen Mötesplats Norrtälje föreslår därför att en ny kvalitetsmätning genomförs i alla skolor i Norrtälje av ett oberoende företag så att skolornas nuvarande status kan fastställas. Detta borde naturligtvis vara ett självklart första steg i en utvecklingsprocess och mätningens resultat kan då ligga till grund för att forma en ny strategi för skolverksamheten. Flera av Norrtäljes friskolor har nått mycket goda resultat och har mycket gott rykte. En jämförelse mellan processer i den privata och den kommunala skolan i kommunen torde vara avsevärt mer relevanta än ideologiska teorier kring vem som skall vara huvudman i skolan”.

För gymnasieskolan föreslås bl.a. följande:

”En ordentlig utredning om gymnasieskolans förutsättningar bör omgående genomföras. Med utredningen som grund bör gymnasieskolans kvalitet säkras och skolan utformas så att såväl inriktningen mot högskolestudier som mot yrkeslinjer tryggas.

Att skapa en ”Kompetensbro” mellan skola och näringsliv bör skapas som tryggar att så många elever som möjligt kan erbjudas arbete i kommunen efter avslutade studier. Såväl det kommunala gymnasiet som privata huvudmän bör ges rätta ekonomiska förutsättningar att driva en skola med hög kvalitet och stor valfrihet vad gäller utbildningen”.

Det rekommenderas alla som är genuint intresserade av kommunens utveckling i framtiden att läsa planens olika förslag på föreningens hemsida - www.motesplatsnorrtalje.se – under Strategisk Plan. Norrtälje kommun bör utvecklas på ett sätt som kommunens invånare vill. Med en konstruktiv dialog mellan de styrande och medborgarna om skolan, näringslivet, kommunikationerna, boendet och kulturen.

Vatten,vatten och mera vatten!

Medelvattenståndet i Sverige har mätts och definierat sedan 1886. Fram till 2010 har medelvattenståndet vid 14 mätstationer vid våra kuster stigit med 20 cm - korrigerat för landhöjning. Denna varierar från norr till söder. Vid kusten uppe längs Bottenvikens stränder stiger landmassan 80 cm på 100 år, vid Forsmark 64 cm, i Norrtälje ca 45 cm, och i Stockholm 38 cm. Havsnivåns stigning i Norrtälje kan förmodas vara något mindre än kustens genomsnitt på 20 cm under de senaste 100 åren.


Med en 20 cm högre havsnivå på 100 år skulle det i så fall dröja 500 år innan vattennivån i Norrtälje hamn stigit 1 meter! Skulle vattennivån stiga med det dubbla tar det ändå 250 år innan vattennivån stigit med 1 meter.

Planerna att bygga i Norrtälje Hamn börjar ta form. Bostäder i höghus, butiker, hotell och andra byggnader ingår i planerna. Nutidens byggnation står i kanske 4 generationer eller ca 100 år. Det finns en oro för vattennivån och krav att nya hus i Norrtälje Hamn skall uppföras med hänsyn till högre vattennivåer.

Om det tar mer än 100 år innan vattennivån närmar sig kajkanterna utgör allsköns giftigt och annat avfall som dumpats och använts för att bygga upp merparten av hamnplan och Societetsparken kanske ett större bekymmer som bör utredas och utvärderas.

Länsstyrelsen har tydligt påtalat och krävt grundlig utredning av markförhållandena innan detaljplaner för hamnen kan godkännas. Man får hoppas att hamnen inom en nära framtid varsamt förvandlas till en trivsam gemensam plats för kommunens invånare, för alla fritidsboende och som i framtiden också lockar hit turister från hela Östersjöregionen.

Pandoras ask...här?

Bakom Norrtälje kommuns vackra Roslagsfasad döljer sig många brister. Ju bredare kontaktyta man får desto flera skuggsidor i samhället upptäcker man. Många invånare lever både olyckliga och otrygga och under utan pyr ett ganska utbrett missnöje med samhället och politiken. Hur kan det komma sig att kommunen leder eller ligger högt i värstingligan på så många olika områden.


Vårdnadstvister som löses med dom i rättslig instans – 70% av alla tvister, högst i landet - är det senaste jag hört om. Stackars barn och stackars föräldrar – hur skall barnens framtid gestalta sig. Politikerna, som så ofta ställs vid skampålen, kan kanske inte beskyllas för detta men varför är det så?

Kanske är både en separation och en vårdnadstvist ett uttryck för något helt annat. Kanske för misstrivsel på jobbet eller rentav arbetslöshet med katastrofala effekter på familjeekonomin. Tyvärr i tvisterna blir barnen slagträn. Hur många barn och unga ”tappar sugen” p.g.a. besvärliga hemförhållanden, Det kanske inte alls är skolans fel att elever är stökiga, skolkande och omotiverade. Otrygghet är förödande för barn och unga. Locket på igen eller blunda. Hur många utsatta barn har vi i kommunen? Vet någon?

Är vi ensamma i landet om en konflikt mellan ordförande i utbildningsnämnden och en gruppledare för ett politiskt parti? Har Norrtälje kommun egna begränsningar i reglerna för kontakt mellan politikerna och samhället? Locket på! Vi okunniga lekmän bleknar. Begränsningar av demokratin? Skall politikerna, lärarna och folket leva i skilda världar? Hemska tanke. Vad säger lagen?

Om man öppnar locket på en annan ask – kulturen – låter det som de hebreiska fångarnas kör ur Nebukadnesar. En klagosång, melodiskt så vacker, men ack så sorglig. Det finns ingen scen där större musikaliska eller teaterframträdanden kan uppföras.

Ett museums samlingar i malpåse i brist på medel. Museibyggnaden skall bli krog, kantänka, det kan bli lönsamt. Materialism och kommersialism ställs mot kulturella värden. Kultur ligger uppenbart långt nere i den politiska prioritetsrankingen. Cykelstigar har högre prioritet.

Hur många askar har vi? Vem vågar öppna locken? Det är dags att säga ifrån!

Lokalpolitisk arrogans!

Jag har inte deltagit i någon demonstration sedan 4-Oktoberrörelsens marsch mot löntagarfonderna för många år sedan . Då var jag heligt förbannad över Rudolf Meidners ide att Sveriges företag skulle överföras till fackföreningsrörelsen genom en till lag förvandlad förtäckt expropriation. De senaste dagarna har jag upparbetat en annan typ av ilska över den politiska maktens föråldrade inställning till vilka utbildningar som skall och inte skall meddelas i våra skolor – under täckmanteln budgetbegränsningar. Därför deltog jag i morgonens demonstration vid Kommunhuset mot den hotade nedläggningen av den estetiska linjen vid Rodengymnasiet för att makten inte vill lyssna på varken experterna - lärarna, eller föräldrarna eller eleverna.




En kommunal budget är en ram och ett mått på en politisk viljeyttring och prioritering av olika åtgärder till medborgarnas fromma. När ansvaret för skolan överfördes från staten till kommunerna förstod troligen inte rikets politiska majoritet att skolmedlen skulle utsättas för allsköns klåfingrighet.



I 290 kommuner byggdes ett helt nytt förvaltningsorgan – skolförvaltningen. Bra för sysselsättningsstatistiken, men inte alltid så bra för skolorna och arbetet i skolorna. Politisk nepotism och andra faktorer ledde i många fall till att personer, som saknade både förståelse för skolans betydelse i samhället och kompetensen att bedöma hur resurserna skulle användas mest effektivt, kom in i förvaltningen. I realiteten vingklipptes Rektorsämbetet och Lärarkåren. Skolbudgeten blev snabbt en lokalpolitisk fråga och i många fall ett resultatutjämningskonto.



På vilka verkliga grunder påstår politikerna/förvaltningen i Norrtälje att den estetiska linjen inte kan fortsätta därför att den drabbar de övriga linjerna. Det är ju en fråga om prioritering. Inte enbart av en linje kontra de andra. Det är en fråga om prioriteringen totalt av kommunens skattemedel. Varför skall en kulturinriktad gymnasielinje nedprioriteras. Om ni i maktens korridorer anser att t.ex. en ny cykelväg i Kvisthamra är viktigare än våra ungdomars utbildning och framtid föreslår jag att ni snarast gör en utvärdering och omprövning av ert politiska ansvar och mandat.



Att ingen ansvarig i Kommunhuset brydde sig om att möta den fredligt demonstrerande gruppen är för mig ett uttryck för skrämmande arrogans men kanske ändå mera ett tecken på ett ohyfsat sätt att bete sig mot sina medmänniskor.

Fegheten får begreppet förtroendevald att förlora all sin betydelse!

Demokratin på undantag...?

I mörka och pessimistiska stunder reflekterar jag ofta över den verkliga nutida innebörden i ordet demokrati. Konklusionen blir oftast att det är en missbrukad politisk floskel med ibland ringa, ibland inget som helst samband med de gamla grekernas avsikt. Eller kanske egentligen densamma för ordet skapades ju för att skyla över ett allt annat än demokratiskt nytt styre. Få revolutioner i demokratins namn har lett till annat än ett i praktiken nytt totalitärt styre som bara ersätter det gamla, som i Kina eller på Cuba. I det officiellt väldigt demokratiska Norden är länderna en förebild för övriga världen. Är Norden det? Man har allmänna val enligt principen en man en röst till riksdagar, landsting, amt, fylken, kommuner osv. Men gemene man/kvinna, ”folket”, har i praktiken begränsade möjligheter att påverka skeendet, att bestämma vem och vilka som skall föra deras talan. Politiska partier får rösterna. En inre aktiv grupp av medlemmar inom varje parti nominerar partilojala medlemmar som kandidater och rangordnar sedan dessa. Javisst, man kan kryssa upp kandidater och försöka ändra den interna partipolitiska popularitetsordningen, men t.v. har detta haft ringa effekt. ”Rotationen” i politiken är liten. Samma personer sitter på maktens stolar år efter år. Det finns ingen lagstiftad eller verklig bortre gräns i tiden för maktinnehav – valutgångar vart 4.e år till trots. Och den högsta makteliten håller varandra om ryggen och delar ut trygga reträttposter när någon inte får tillräckligt stöd i val eller vid andra ”inre” maktuppgörelser. Har vi verklig demokrati – jag misströstar.

Nu är det vinter!

Det har varit kallt, mycket kallt, så kallt att stora delar av Skedeån har varit isbelagd. I går såg jag en stor färggrann rödräv som korsade ån. Han hoppades säkert kunna överraska någon av änderna som ligger och huttrar på iskanten. I skymningen ligger de ogenerat och sover med huvudet under vingen så de skulle vara lätta att överraska - om inte minst en av de 6 svanarna i sällskapet vore på sin vakt och varnar vid hotande fara. Fast bilarna som rullar förbi verkar inte genera fåglarna. De har vant sig vid ljudet och synen av stora rullande föremål. Alla väntar nog på våren skulle jag tro!

Skälvande osäkerhet

Utvecklingen av hamnområdet i Norrtälje är en utdragen historia. 1993 presenterade dåvarande Skånska en plan för byggande av bostäder, butiker och andra allmänna utrymmen. Vid den tiden användes silotornen för sitt egentliga ändamål och de inkorporerades i Skånskas plan. Sedan hände inget planmässigt på 20 år, men på våren 2003 arrangerades en s.k. Charette under ledning av den kommunala Planavdelningens chef Gunnel Löfqvist. En summering och rapport publicerades. 2004 presenterade kommunen en översiktlig plan för hamnområdets utveckling. Några specifika detaljplaner ingick inte i rapporten och hamnområdet förblir skräpigt - med enda nyttiga funktion som flislager.

I april 2009 presenterar arkitekten Mats Wedberg, i samarbete med kulturgeografen Johnny Rosen, ett förslag till ombyggnad av den största silon till bostäder och hotell och med en 'Skybar' högst upp. Hamnmagasinet intill föreslås ombyggt till en kulturarena med multipla funktioner med expoutrymmen, caféer och andra publika platser. 400 bostäder föreslås på området bakom den egentliga hamnen. Wedbergs förslag kan ses under "Presentationer" på Föreningen Mötesplats Norrtäljes hemsida - http://www.motesplatsnorrtalje.se/ . Där presenteras även en serie bilder av silokonverteringar runtom i världen.

I september 2009 meddelar kommunledningen att man helst vill riva silorna! I juni 2010 presenterar kommunledningen en preliminär detaljplan med ett antal  höghus på 6 -8 våningar längs hela kajen med ett hotell längst ut mot vattnet. Under senhösten 2010 meddelar Lantmännen, som äger ett stort markområde med silorna och magasinet. att man vill exploatera sitt område med 600 - 750 lägenheter. Man har utlyst en arkitekttävling mellan ett antal arkitektbyråer och förslagen skall presenteras i slutet av januari 2011.

Silorna i Norrtälje hamn är en  symbol för en tid då Norrtälje hamn var ett livligt centrum med utförsel av säd och handel med lantbrukets och skärgårdsbornas produkter. De representerar en byggnadsstil som kallats "Modernismens agrara minnesmärken". Vi är många som väntar på Lantmännens förslag.

Tuffa tider för vilt och fåglar

Den stora snömängden gör livet hårt för skogens vilt. Även små och större fåglar har svårt att hitta mat. De två hindarna besöker oss för att hitta nedfallna solros- och hampfrön från fågelbordet och i dag fick de hjälp med en tidig lunch av äppel- och potatisskal. I dessa dagar börjar fostret utvecklas i de hindar som parade sig på hösten och de har ju därför extra stort näringsbehov.

9 av de vanligaste småfågelarterna besöker oss regelbundet - totalt har vi under vinterhalvåret 16 besökande arter inklusive änder och en fasantupp. Om två veckor är det dags för den årliga inventeringen "Vinterfåglar Inpå Knuten" i regi av Sveriges Ornitologiska Förening! Du kan hjälpa föreningen genom att delta i VIK-inventeringen och ha nöje av att studera fågellivet vid ditt utfordringsställe.