Demokrati - folkstyre - är förmodligen västvärldens mest missbrukade ord i relation
till ordets betydelse och hur slarvigt det används i olika sammanhang. I
kölvattnet av illusionen om demokrati har i modern tid skapats det värmande men
föga upplysande begreppet medborgardialog.
Underförstått en tvåvägskommunikation mellan medborgarna – verklighetens
folk – och de folkvalda och förtroendevalda i riksdag, landstingsfullmäktige
eller kommunfullmäktige och människor i allsköns politiska nämnder.
Som en
politisk modell förefaller begreppet medborgardialog vara en idealisk
samarbetsform mellan folket och de valda representanterna. Människorna får föra
fram sina åsikter direkt till politikerna som anpassar sina åtgärder så långt
det är praktiskt möjligt till folkets vilja. Naturligtvis blir slutresultatet
troligen och ofta en kompromiss av olika synpunkter. Medborgarna är ju inte en enig
homogen massa. Ändå har allt blivit så svårt.
Innan alla kommunsammanslagningarna från
mitten av 1900-talet och slutförda 1973, hade Sverige 300 000 politiker
runtom i landet – många av dem helt ideellt arbetande engagerade fritidspolitiker.
Dessa hade nära kontakt med sina väljare i de nästan 600 kommunerna. Som
Isaksson visat i sin utomordentliga bok ”Den politiska adeln” drivs politiken i
dagens 290 kommuner av ca 30 000 yrkespolitiker på hel- del- eller fritid
beroende på befattning och uppdrag. Det praktiska (läs:faktiska) avståndet
mellan politikern och medborgaren har tänjts ut till oöverkomlighet.
En byråkratisering
av den politiska makten med tjänstemannastyrda
f
ö r v a l t n i n g a r förlänger
avståndet ytterligare. En analys av arbetssättet vid Lunds Universitet har
kommit till slutsatsen att det ökade tjänstemannaväldet nu utgör ett hot mot
demokratin! Anser medborgarna att något blivit fel i ett skenbart politiskt beslut
kan man inte hoppas på en politisk lösning. Var det ett beslut på
tjänstemannahåll måste man vända sig till en Förvaltningsdomstol! Och
politikerna kan skylla ifrån sig och på tjänstemännen oavsett var beslutet
egentligen fattades!
Var har vi
hamnat? Uppenbarligen i en urholkad demokrati med ringa intresse för medborgarsynpunkter
från politikerhåll. Dessa tror uppenbarligen att ett valresultat är en in blanco fullmakt till maktutövning. På
vårt lokala plan har vi en uppsjö av exempel på detta. Spektakulära projekt
presenteras av kommunen utan någon föregående diskussion med medborgarna – typ Sjömacken
och nya Badhuset. Ett motsatt extremfall är att kommunledningen, i skarp
kontrast mot alla medborgarsynpunkter, driver igenom en hårdexploatering av
hamnområdet till bostadsområde – utan hamnfunktion trots tidigare krav från
Länsstyrelsen! Till råga på eländet hävdar man att miljö- eller andra
konsekvensutredningar inte behövs - om man trixar med begreppen - igen
trotsande ett utredningskrav från Länsstyrelsen 2008.
Medborgarnas
åsikter har i vår kommun förpassats till dagens passiva kontaktform –
kommentarer på Internet med max 500 tecken! Slutresultatet blir att en
minoritet av intresserade medborgare med Internat ids uttala sig men den tysta
majoriteten blir i verkligheten ignorerade om de så hade synpunkter eller inte.
Demokratin
och medborgardialogen har satts på undantag av våra politiker och tjänstemän
som förskansat sig bakom Internetridån! Det kommer att kräva krafttag för att
återta makten till väljarplanet – men det är inte för sent!
