Julen i Roslagen blev vit och vacker

Så här års önskar alla att snön skall falla i stora flingor och sedan stanna kvar för att göra den närmaste omvärlden något ljusare. I år uppfylldes våra önskningar i alla fall så långt. När en blek sol lyser över Skedeån i dag och det ligger snö på taken och termometern visar -10 är det svårt att associera till jordens långsamma uppvärmning. Tittade i går på nätet på Antarktis och lärde mig att de 30 miljoner kubikkilometer is som ligger där utgör hälften av jordens sötvattenresurser! Mer än hälften av den isen ligger redan i havet så när smätningen tilltar bidrar inte den delen till vattennivåns höjning i världshaven.
Om ett par hundra år kanske vi lärt oss att bevattna Sahara och andra ökenområden med en del av 'överskottsvattnet' och energin från de enorma solfångarsystemen där ger oss mer än nog av elkraft. När öknarna blivit till stora oaser binder vi allt mera koldioxid i de grödor som förser jordens stagnerade befolkning med mat!
Det löser sig nog med klimatproblemet.

Mötesplats Norrtälje Hamn

Något nytt rör sig bland kulturutövare och alldeles vanliga norrtäljebor - man har synpunkter på den framtida utformningen av hamnområdet. Allt flera inser att man kanske inte bara behöver förlita sig på att kommunens folkvalda och andra makthavare veta vad som är bäst för kommuninvånarna. Utformningen av det så länge försummade hamnområdet har blivit föremål för en allt livligare debatt.

Intressant är att de makthavande nu plötsligt skyndar sig att betona vikten av närhet till medborgarna och stärkt demokrati. Valen stundar så nu är det bråttom. Sedan kan väljarna glömmas igen i fyra år!

Vad håller på att hända...

Ganska snabbt har ordet vision blivit ett modeord i den kommunala debatten. Rospiggarna verkar vakna och inse att det kanske går att påverka skeendet i kommunen och nu kräver man konkreta åtgärder och inte bara dessa dimhöljda visioner!
Debatten har skördat ett offer - några snäpp upp i den kommunala hierarkin. Ordföranden i Kultur-och Fritidsnämnden tycker att debattklimatet blivit för hårt och lägger ner sin blogg. Saknar någon hans blogg?

"Mötesplats Norrtälje Hamn"

Med det här arbetsnamnet har nu initierats en debatt med målsättningen att göra hamnområdet i Norrtälje till en intressant och inspirerande mötesplats för både norrtäljebor och besökare 'från land och hav'. För initiativtagarna blev det en energikick att uppleva det stora intresset vid mötet i Norrtälje Konsthall den 26 november. Tack till Norrtälje Tidning och Radio Roslagen för möjligheten att få ut budskapet om mötet till läsarna och lyssnarna. Tack också till representanterna från gruppen Urban Arts Solutions som höll en kreativ och tankeväckande presentation med konkret förslag till kommunledningen.- Försök få hit den nya Havsmiljömyndigheten!

Mycket behöver göras för att omvandla denna länets geografiskt största kommun till en plats med många fler arbetstillfällen i trivsamma miljöer. Mycket måste göras för att förbättra de ungas möjligheter att utvecklas och trivas i sin hemkommun. Förhoppningen är att både unga och mognare deltagare blev inspirerade av de olika framställningarna om vad som är på gång och vad som bör göras för att förverkliga visionen om "Mötesplats Norrtälje Hamn".

Var finns visionerna i Norrtälje?

Vågorna går högre och högre i Norrtälje hamn. I debatten om hamnområdets utveckling hamnar focus alltid på silorna, som lever under ett Demoklessvärd att rivas om "kommunen" får som den vill! Men vem är egentligen "kommunen" - är det inte de 56000 invånarna? Och vem har lyssnat på vad de vill? För de flesta är kanske inte Norrtälje hamn det viktigaste. För några är det viktigare med Herrängs Marina eller Furusund eller alla fritidshamnar på öarna. Hur som helst får Norrtälje äran att heta Roslagens huvudstad. En huvudstad måste ha ett representabelt "ansikte" och i Norrtälje bör väl hamnområdet om något vara detta ansikte. Dock förefaller visioner för framtiden saknas och där de uttrycks i officiella dokument finns få eller inga konkreta förslag.
Det senaste - externt levererade - förslaget är att Norrtälje borde söka om den nya Havsmiljömyndigheten! Det finns redan kvalificerad kompetens vid Erkenlaboratoriet. Utveckla detta och förlägg den nya myndigheten invid Norrtälje hamn. Då skulle stadens image få ett prestigefyllt lyft. Under tiden kunde silorna byggas om till bostäder som t.ex. studentbostäderna i bilden ovan i Oslo. Där kan forskarna bo och ge kommunen ett intellektuellt tillskott!

Lokal demokrati eller ej....?

Företrädarna för miljöpartiet i Norrtälje ifrågasätter demokratin i
kommunstyrelsens olika arbetsgrupper i ett mycket hovsamt inlägg i
Norrtälje Tidning i dag. Det demokratiska sättet att arbeta behöver
säkert förbättras bland makthavarna i alla politiska läger.

Ibland kanske beröm över partigränserna vore bra. Inte allt vad de
styrande gör kan väl vara fel. Personligen tycker jag det är positivt
att man äntligen tagit tag i genomfartstrafiken. Däremot borde nog "utvecklingsplanerna" för kommunen i stort och centralortens kärna i synnerhet genomlysas mycket bättre än i dag. Miljöpartiet har helt rätt i att det oftast är en liten grupp som utreder,planerar och gör ett förslag som sedan klubbas igenom med ett minimum av öra för vad kommuninvånarna tycker. Ett mera demokratiskt arbetssätt vore definitivt på sin plats. Kommunledningens planeringsmonopol borde inte missbrukas - när får t.ex.de unga tycka till? Det är ändå deras framtida miljö man i dag besluter om!

Att vara eller icke vara....?

Debattens vågor går höga i och kring Norrtälje hamn. Stor enighet råder om att något skall göras för att göra hamnområdet attraktivt. Enighet råder också om att det skall finnas lokaler och platser för boende, handel, rekreation och kultur. Oenigheten´uppstår sedan kring var, hur och i vilka former dessa skall förverkligas.

Kommuninvånarna verkar i stort sett tämligen likgiltiga för utformningen av detta område, som erbjuder så många unika möjligheter - inte minst att bli en
turistattraktion som man kan nå både landvägen och från havet. Detta är kanske ett uttryck för att invånarna i gemen är uppgivna "för politikerna gör ju som de vill ändå". Samtidigt är det till synes bristande intresset kanske typiskt för ett slags demokratisk uppgivenhet - besluten fattas ofta över folks huvuden och i maktens korridorer med endast skenbar möjlighet till folklig påverkan.

Den enda fråga som verkar engagera är frågan om rivning eller bevarande och alternativt utnyttjande av de nu oanvända silorna. Kanske blir de en lokal valfråga vid valet nästa höst. Vad tycker du?

Miljöansvar - en personlig angelägenhet

Miljö och klimat är flitigt använda begrepp i dagens många debatter. Tyvärr kan man ofta uppleva att vardera området betraktas som någon annans angelägenhet - 'vad spelar det för roll vad jag gör när ingen annan bryr sig' hör man ibland. Däri ligger felet. Vad du och jag gör spelar verkligen en roll. Hur tar du dig runt i samhället? Hur bor du och hur inreder du ditt hem? Vad äter du? Allt vi gör påverkar miljön och klimatet. Alldeles självklara saker! Men sedan kan det vara svårt att veta hur och vilka val man skall göra. Alla vet att det är miljövänligt att inhandla lokalproducerad mat. Därnäst är det bra att handla inhemska produkter.

Men sedan hamnar vi snart i snåriga valsituationer. Det är höljt i visst dunkel varifrån alla förpackade produkter egentligen kommer. Vi har läst att norsk atlantfångad fisk fraktas till Taiwan för filéring. Därifrån skeppas filéerna till Frankrike för paketering och infrysning och så kommer fisken med långtradare till ett eller annat centralt storlager i Sverige. Så småningom kommer de frysta filéerna i vacker förpackning till din butik - igen med lastbil. Förvånansvärt att den frysta fisken inte kostar mera efter denna världomsegling! Man kan å andra sidan fråga sig om det är miljövänligt och klimatmässigt försvarbart att i den globala rättvisans och frihandelns namn frakta fisken jorden runt. Kunde vi inte ha fått hit den direkt från Tromsö?

Ett annat skrämmande fenomen är skrotningen av våra datorer och mobiler. De fraktas till någon 'gudsförgäten' plats i Kina där man tar vara på vissa metaller - under osunda förhållanden för kineserna och med farliga okontrollerade utsläpp. Det sker ju långt borta så det är någon annans problem eller....? Samma luft cirkulerar runt jorden. När nu datorerna blir mindre och mindre kan man hoppas att miljöeffekterna blir mindre. Och behöver vi verkligen byta mobiler så ofta för att ha det allra senaste...?

Har du reflekterat över var alla 'billiga' grytor, stekpannor och andra köksredskap produceras? Vår 'egen' Nils Johan- produktion är för länge sedan nedlagd men det konkurrerande utbudet är bredare än någonsin - tillverkat i Kina, Taiwan, Korea eller Thailand. Bra för dem som fått arbete i dessa länder, men hur påverkar produktionen och transporterna klimatet? Vi slår oss ofta för bröstet att vi har det så rent och är så miljömedvetna. Det stämmer inte - vi i Sverige, det mesta av Europa och även USA har exporterat det mesta av vår allvarligt miljöpåverkande produktion till 'utvecklingsländerna' i kostnadsmässig snikenhet. Vi ser inte röken och gaserna som spys ut i de avlägsna fabrikerna. Men de kommer att blåsa in över oss!
Jag tror Fredrik Reinfelt har rätt när han säger att vi skall hjälpa dessa länder och investera i renare produktion! Hur vill du agera? Ändra din konsumtion? Bli mer eftertänksam? Bli mera verkligt miljöansvarig?

Blåbär,blåbär......

Det har varit en god sommar för blåbärsplockare...åtminstone för oss som känner oss hemma i blåbärsskogen. Här och där i landet kanske några har varit en aning ängsliga för att kanske möta 'mors lilla Olles bruna vän i skogen' som också är en ivrig bärplockare och riktig läckergom. Enligt senaste uppgift finns det nu över 3500 nallar i landet - på landet - som lufsar runt och mumsar bär!

Men inte alla bärplockare är nöjda. I sommar har man kunnat läsa om strejkande bärplockare från Vietnam som inte kommit överens med sin arbetsgivare i Värmland. Han vill inte betala när de bara plockat ihop 60 och inte 120 liter bär om dagen! Man häpnar! Vad visste vietnameserna om bärtillgången i värmlandsskogarna när - och om - de skrivit på något kontrakt. Jag tror det är i det närmaste omöjligt att plocka 120 liter blåbär på åtta timmar, eller ens tio timmar. Till min glädje såg jag en förmodligen välgrundad insändare som konstaterade att bara en björn kan klara 60-70 liter blåbär på ett dygn!

Några frågetecken infinner sig. Finns det några regler i detta välreglerade land som ger något skydd och garanterad inkomst till kanske aningslösa och förmodligen fattiga vietnameser eller andra som kommer till Sverige för att plocka bär?
Varför importeras det - kanske slavarbetare - för att skörda bär i våra skogar när vi har så många arbetslösa - speciellt ungdomar - som får olika bidrag? Är bärplockning under någon månad inte tillräckligt fint? Finns det några hål i ekvationen - inkomst kontra bidrag - som försvårar rekryteringen av bärplockare ur de arbetslösa leden? Eller är det helt emkelt så att de unga eller äldre inte vill ta ett arbete som bärplockare - även om det skulle ge en extra bonus i form av frisk luft och vackra naturupplevelser?

Jag väntar inga svar på dessa frågor men tycker det är synd om exploaterade arbetare från fjärran östern. Å andra sidan är det synd att miljontals liter hälsosamma blåbär inte blir tillvaratagna - de finns ju där att bara plocka inom ramen för vår fantastiska allemansrätt!

Vandalism längs vägarna

I Skebobruk är vi lyckligt lottade att ha 3 stilrena busskurar av glas - visstnog s.k. 'pansarglas'. Vid infarterna står ståtliga pelare i glas - med belysning under den mörka tiden. Men de här konstruktionerna gillar inte marodörer som rör sig längs väg 76. Än krossas busskurarna, än ljuspelarna. Jag kan inte tänka mig att några av våra egna ungdomar skulle göra sig skyldiga till denna förstörelse, som kostar massvis av pengar varje gång kurarna skall få nya väggar - nej det är nog kringstrykande småbusar som avreagerar sina frustrationer i vår by och på många andra håll!
I Värmland och Dalsland ser man ofta busskurar uppförda av timmer av olika dimensioner som kräver medhavd motorsåg och yxa för att rivas av 'buset'. Även om dessa kurar inte är lika modernt stilrena som våra av glas blir de säkert på sikt mycket billigare för de vägansvariga. Förslag till våra myndigheter: ta in en offert för upphandling av busskurar i timmer! Ställ upp dessa nästa gång glaskurar krossats. Så blir det efterhand pengar kvar till många fler kurar vid alla de hållplatser där resenärerna i dag får stå utan något skydd i ur och skur, snö och blåst och vänta på försenade bussar. Och så gynnas inhemsk industri - glastillverkningen är ju huvudsakligen utlandsägd!

Järnvägar - varifrån till vart?

Diskussionen om järnvägsspår verkar blossa upp igen. Nu verkar temat ha bytt karaktär - inte o m Norrtälje skall ha en järnvägsförbindelse med Stockholm men var denna skall dras. Roslagspilen skulle vara en förlängning av Roslagsbanan från Österåker/Åkersberga och mot detta står det snart 30-åriga temat om en förlängning av Kårstaspåret till Rimbo.
Sett ur de norra kommunala 'utmarkernas' synvinkel ter sig det förra alternativet tämligen ointressant.Härifrån skulle man knappast ha någon nytta av en ytterligare förbindelse mellan Stockholm och centrala Norrtälje. Centralorten har nu 74(!) bussturer i dygnet med Stockholm - i vardera riktningen. Däremot bör kanske stora delar av vägtrafiken inom 15-20 år ersättas av tåg - enligt schweizisk modell.

Centrala Norrtälje har ca 17000 av kommunens 57000 invånare. I stort sett lika många bor norr om linjen Rö - Älmsta och denna invånargrupp är tämligen diskriminerad i fråga om kollektivtrafik! Ur vårt nordliga perspektiv skulle därför ett spår till Rimbo och förlängt till Hallstavik vara en mera logisk långsiktig lösning.
Nu har också i Uppland höjts röster för dragning av ett sydligt spår från Hargshamn
- förmodligen avseende persontrafik - för transport av gods går i dag via Tierp.

Borde inte de trafikansvariga i de berörda länen sätta sig ner och begrunda att den bensindrivna bilen om kanske mindre än 15 år är en lyx som få kommer att ha råd med.
Jag rekommederar att transportansvariga och flera skikt av politiker gör en studieresa till Schweiz och tar lärdom av schweizarnas förutseende planering av sin spårtrafik. För ett antal år sedan bestämde alla kantonerna att man skulle knyta samman alla landets städer med järnvägar med en turtäthet om 1 timme. När det målet var nått höjde man turtätheten till ½ timme. Nu kan varje person som fyllt 16 år köpa en billig årsbiljett som gäller obegränsat i hela landet - ledsagade barn åker gratis! Med denna möjlighet blir dyrbara körkort och dyrt bilande måttligt intressant och onödigt för de flesta. Det kan man kalla m i l j ö m e d v e t e n politik.
Jag hör eller ser inte några sådana förslag från våra miljöprofilerade politiker.
Visst kan man framföra invändningar och peka på geografin. Men på halva Sveriges yta bor endast 2% av landets befolkning. Man kan inte direkt kopiera de schweiziska besluten - men om man i detta land v e r k l i g e n vill vara miljöledande måste infrastrukturens framtida utbyggnad söder om linjen Gävle/Karlstad ske på spår. Ca 90% av befolkningen bor söder om denna linje på ca 1/3 av landets yta. Där spåren slutar kan den framtida eldrivna bilen ta vid, men den eldrivna 'folkbilen' ligger utvecklingsmässigt långt borta i tiden.

Vem vill trycka på knappen för verklig miljövänlig transportpolitik? Energiskatter, miljöavgifter och liknande pålagor är ett fantasilöst, konserverande och förlegat byråkratiskt tänkande som inte hedrar någon med genuint miljöintresse!

Sommar - på riktigt?

Efter den kallaste våren på 50 år och en midsommarhelg med 70 mm regn och få timmar sol börjar man undra om vi är undantagna från den globala uppvärmningen! För alla semesterfirares skull hoppas jag att meterologerna har rätt i sitt siande om sol och värme.
De 70 millimetrarna regn över Närdingen och tillflödena längre in i land satte fart på Skedeån, som från dammluckorna skummande forsat vidare förbi Skede. Andmamman med de några veckor gamla ungarna fick ett hysteriskt utbrott när ungarna hamnade i olika strömfåror och spriddes nedåt ån medan knipmamman, något mera samlad, lockade ihop sin flock och ungarna gled medströms tätt intill varandra.
Har inte sett dem i dag - kanske föredrar de åns lugnare lopp längre ner - trots rovfågelfaran i de öppna markerna.
Bygdens åkrar och ängar frodas och grönskar och lantbrukarna vill säkert också helst ha mera sol just nu.

Vatten under bron!

Mors Dag - är flaggan hissad?

I dag firar vi i Sverige Mors Dag - som alltid den sista söndagen i maj. I våra nordiska grannländer firas Mors Dag den andra söndagen i maj. Läste i UNT i går att Mors Dag firas i endast 46 länder - kanske ett symboliskt tecken även det på den bristande jämställdheten.
Högst status har Mors Dag i Finland där dagen är officiell flaggdag! Fast i min barndom och ungdom i den nyländska skärgården såg jag inga Mors Dagsflaggor vaja - helt enkelt därför att skärgårdsbefolkningen sällan hade flaggstänger. Sådana hade bara sommargästerna på sina öar!

Men i dag firar vi alla mödrar - eller minnet av dem - med olika traditioner. Med eller utan flaggning. Och med egen facit i hand tycker jag att mödrar borde firas oftare och spontant än bara på Mors Dag och födelsedagar!
Sedan tycker jag att någon Fars Dag inte behövs - vem är ansvarig för ett sådant kommersiellt jippo i november - och speciellt inte när julkommersen numera börjar redan i oktober!

I Skebobruk vårdas kulturarvet!

Vår historia är kantad av stenar. Med 'sten på sten' har stora delar av vårt kulturarv byggts upp - bildlikt och konkret. I miltals av stengärden, med gråstenskyrkor, broar, milstolpar och minnesmärken, fabriker och anläggningar, herrgårdar och slott. Miljoner stenar har grävts upp för åkermark och odling.
Det är kanske modern symbolik att Skebobruks Museums nya a n n e x blir förverkligat med stöd från Museiföreningens medlemmar, som med en (eller flera) 100-lapp(ar) bidrar med en byggsten! Givetvis kan andra än medlemmar 'dra en sten till högen' med ett bidrag till Föreningens pg 162 35 92-1. Givarens namn 'förevigas' på stenen och sedan på en minnestavla.
Annexet kommer dels att 'inhysa' handikappvänlig toalett men huvudsakligen plats för museets samlingar som inte får plats vid pågående utställningar i huvudbyggnaden.
Som så ofta just i Skebobruk är detta ett resultat av 'målmedvetna idealisters' visioner och många frivilliga och ideella insatser med att rent konkret 'lyfta sten'!
Vi tackar Riksantikvarieämbetet varmt för det flotta bidraget till bygget.
En eloge också till de elever i Häverögymnasiet som ställer upp. Hoppas ni får ett intresse för traktens historia som en bonus!

Vilket energislöseri!

Läste Lundalektorn Arne Perssons intressanta inlägg i DN den 16 maj om slöseriet med energi i form av kylvattenutsläpp från kärnkraftverken - 150 TWh (!) - vilket motsvarar hela Sveriges energiproduktion av kärnkraft, vattenkraft, fossila bränslen, sopor och lite vindkraft! Kan det vara sant? Hur tänker politikerna och hur tänker kraftproducenterna?

Finns det ingen teknologi för att ta vara på denna ofantliga mängd energi som nu bara värmer vattnet i Östersjön och Kattegatt? Bara t.ex 7 % eller ca 10-11 TWH som beräknas vara den maximala mängd elkraft vi kan förvänta av tusentals naturförstörande och förfulande vindkraftverk?!
Om man i det förgångna var rädd för kärnläckage om man byggde fjärrvärmeledningar kan jag inte se att riskerna för läckage blev mindre av att släppa ut eventuella 'rymmande partiklar' i havet. Och värmeväxlartekniken har ju varit känd i årtionden.


Inte kan jag heller tro att detta varma vatten kan vara av miljömässigt intresse för andra än Östersjöns frusna sälar - fiskar föredrar ju kallare och syrerikare vatten.


Vattenfall - landets största miljöbov - vars koleldade kraftverk i Tyskland släpper ut 8o miljoner ton koldioxid - dvs dubbelt så mycket som hela Svea Rikes totala utsläpp av gasen - borde skyndsamt åläggas att ta fram en flera tekniker för att ta tillvara detta kylvattenslöseri. Jag kan inte se att nya kostbara kärnkraftverk eller vindkraftverk behöver byggas under mina barns och barnbarns tid om vi kan återanvända den energi som nu rinner ut i havet!

Syttende Mai

Med ovanstående symboliska bild av norsk harmoni - Rondanemassivet med Furusjön och lilla 'Luseby' - vill jag hälsa till 'mitt tredje hemland - NORGE - och gratulera med anledning av denna största högtidsdag. Samtidigt går gratulationer till Alexander med anledning av din jordskredsseger i Eurovision Song Contest. Det största med din seger är det symboliska värdet i att stödet kom från alla deltagarländer - ett bevis för att människorna - trots all politik - i grunden kan känna så lika för denna kulturform. Gratulerar!

Ett grattis går också till Rospiggen mm. mm. Michael Blum - var i södra Sverige du än befinner dig - med anledning av din jämna födelsedag i dag. Du är en stor kulturell tillgång för Norrtälje kommun!

Kulturvisionen för Norrtälje

Det har väl inte undgått de kulturintresserade i kommunen att kulturchefen Björn Ahlsén med
starkt personligt engagemang och på ett grundligt och professionellt sätt gått 'till verks' med att
skapa och definiera ledstjärnan för kulturens olika framtida former i Norrtälje. Analysen av 'nuläget' är förtjänstfullt sammanställd - en bred, men lagom kort och koncis beskrivning av förutsättningarna för och av det kulturella livet.
I vardagslag reflekterar man kanske inte så mycket över kulturens olika yttringar, men när man läst sammanställningen kan man bara konstatera att kulturlivet i Norrtälje har en e n o r m bredd!
Under veckans två seminarier som Björn inviterat till för en diskussion och avstämning med kulturutövare, kulturansvariga och den kulturintresserade allmänheten, har ett klart framtida behov stigit fram - arenor och lokaler för kulturutövande och kulturavnjutande.
Det behövs lokaler för 'stora' evenemang med flera hundra besökare och olika mindre 'arenor' för 'smalare' intressegrupper.
Arkitekt- och evenemangsduon Mats och Johnnys förslag till utnyttjande av de 'vilande industriella' utrymmena i hamnområdet är ju ett dramatiskt, visionärt sätt att skapa ett
forum för allehanda kulturell och kommersiell verksamhet! Ett förverkligande skulle verkligen ge Norrtälje välbehövlig uppmärksamhet i många dimensioner.

Det blåser - om inte nya vindar - så i alla fall en kraftig sjöbris - i kulturlivet i vårt vackra Norrtälje. I Skebobruk följs utformningen av 'visionen' med stort intresse medan vi arbetar vidare med våra egna kulturyttringar.

Turistinformation i Norrtälje

Med viss förundran läste jag om förslaget från två privata intressenter i
kommunen att driva Norrtälje kommuns turistverksamhet. Ligger här
inte en kursförändring - i några år har ju Norrtälje varit med i ett brett
Roslagssamarbete med Vaxholm, Österåker och Östhammar ?
Ensam är inte stark heter det och det bör ligga i regionens intresse
att samarbeta på bred front för att få - speciellt de utländska - turisterna
att se vidare vyer än Stockholms ström!

Det finns för övrigt en förvånansvärd 'centripetal' kraft och övertro
på kommunens centrum bland alla 'officianterna' i att allt sker eller
bör ske just i centrum.

I verkligheten finns det mesta av sevärd natur, kultur och historia
- kort sagt turistattraktion-nerna - en eller flera mil från centrum!

Tänk på det damer o herrar turismansvariga när framtidens
turistsatsningar skall beslutas!

De nya 'gåsleverpamparna'

För ett antal år sedan skapade danskarna en ny polititikerdefinition när deras frontfigur i Köpenhamn - Ritt Bjerregård - flyttade in i en lyxvåning - som verkligen gjorde skäl för namnet. Till råga på allt avslöjades hennes lika lyxiga vanor - inkluderande champagne, Belugakaviar och just det - gåslever! Därav namnet på det nya politiska frälset!
Begreppet lever kvar i Danmark, men det är kanske dags att också införa det i Sverige.

Det är länge sedan det vänsterpolitiska fältet haft personligheter med Gunnar Strängs moraliska resning. Han hade nog hållit räfst-och rättarting med de ansvariga för pensionsmedlen om pengarullning av dagens mått hade avslöjats. Det är för sorgligt att gåslevereliten tappat fotfästet med verkligheten. Det hjälper inte att skylla ifrån sig. Dels har förvaltandet varit urkasst - man lyckas inte ens klara att behålla det - tvångsindragna - pensionskapitalet i löpande penningvärde än mindre skapa en tillväxt ens i takt med bankernas inlåningsräntor.

Det var f.ö. lika illa ställt under den gamla AMF och SPP-tiden för 20-30 år sedan. Arbetsmarkmadens parter SAF och LO m.fl. hade kommit överens om avsättningarna till pensioner, men år efter år var förvaltningen så eländig att man inte lyckades bevara ens det inbetalade kapitalet till folks pensioner. Och då kunde ingen skylla på det globala finanseländet. Det märkliga är att ingen då - inte ens medierna - brydde sig eller lyckades avslöja sakernas tillstånd. Man kanske inte vågade ifrågasätta den s.k. välfärdsmodellen. Alla förlitade sig på politikernas floskler om DEN STORA TRYGGHETEN. Pyttsan! När gemene man - och ändå värre kvinna - når pensionåldern avslöjas pensions-och trygghetsbluffen. Ingen kunde eller kan leva på enbart 'folkpensionen' . Nu är de verkliga klasskillnaderna äntligen avslöjade - skillnaden mellan vanligt folks och gåsleverelitens pensionsordningar. Lägg till detta de generösa pensionsreglerna för alla de 1000-tals riksdagsmän och ministrar som hopats under åren så blir skillnaderna mellan folkets och den politiska maktelitens villkor skrämmande. Kanske rentav alla bankdirektörers bonusar skulle blekna i en sammanräknad jämförelse - de är ju ganska få trots allt.

Omvänd rasism ?

Till min stora bestörtning läser jag i NT att Vätöskolans ledning bestämt att skolavslutningen inte skall få ske i kyrkan. Motiveringen är att "Vi följer diskrimineringslagen och likabehandlingsplanen och den säger att det är förbjudet att diskriminera både direkt och indirekt. I det här fallet är det en indirekt diskriminering mot de elever som inte delar den kristna trosuppfattningen."

Personligen är jag inte medlem av svenska kyrkan och lämnade den då jag fann det totalt okristligt och synnerligen ovärdigt med debacklet i Edebo-Ununge församling. Makalöst när vi befinner oss en bit in på 2000-talet.

Blir det nu inte så att de barn o ungdomar som i verkligheten kanske bara formellt eller nominellt 'delar den kristna trosuppfattningen' blir diskrimineringens verkliga offer. De får inte ha sin skolavslutning där Vätöskolan med en lång tradition hållit den ceremonin.

Det är nog brådskande att ge ett besked om man också kommer att avstå från att sjunga I. Kolmodins psalm 401 ( i min ärvda psalmbok tryckt 1938) 'Den blomstertid nu kommer...' vid avslutningen i skolans gymnastiksal ? Rent teoretiskt måste väl då också denna yttring av kristendom genera dem som inte omfattar den kristna läran varför man måste avstå också från denna - och alla andra psalmer....?

Rektorn för Vätöskolan - som alla andra skolor med samma inställning - ger verkligen en bra politisk handräckning till Sverigedemokraterna inför nästa val.

Veterligen har Sverige religionsfrihet och ingen kan tvingas delta i någon annans utövandeform.
Om det finns barn - eller föräldrar - som inte vill delta i en skolaavslutning i Vätö kyrka står det fritt att utebli - utan risk för åtal för trots mot lagen om skolplikt.

Hallstavik - en ny gladare vardag

Det sjuder av nyvaken livsvilja i Hallstavik. Det surrar som i en bikupa när bina börjat vakna till liv och sitter där på flustret och gnuggar sig i ögonen. Är det sant? Det börjar hända saker på den bruksort som många kallat halvsovande. Ett antal olyckskorpar ser ut att komma på skam för nu känner folket i bygden att man kan påverka sin framtid. Nu skall alla goda krafter samlas till verklig lokaldemokrati.
Börjande med utmaningen att skapa 300 nya jobb har Hallstaviksnätverkets projektledare Hans Hammarfors och en ledningsgrupp definierat ett antal angelägna huvudprojekt och har en tankesmedja som utvärderar förslag som kommer från många håll. Det skall bli spännande att se utvecklingen de närmaste åren. Titta in på http://www.hallstaviksnatverket.se/ !

200 år - eftertanke i Grisslehamn

I går var det 200 år sedan de sista egentliga krigshandlingarna under 1808-1809 års krig mellan Sverige o Ryssland - på isarna utanför Grisslehamn. En rådig fänrik vid namn Lidströmm hade kurage att - med sina 60 mannar - trotsa militär order från högre ort att slåss till siste man mot en övermakt på 500 kosacker. Han inledde förhandlingar på eget bevåg och räddade kanske med detta modiga steg Sverige från att krossas och att kanske bli uppdelat mellan Ryssland och Danmark!

Nu 200 år senare får han ett historiskt 'erkännande' i form av ett symboliskt monument vid hamnen i Grisslehamn. Monumentet avtäcktes i närvaro av politiska dignitärer och honoratiores och, som sig bör i ett sådant sammanhang, även höga militärer och med pampig militärmusik.Det gladde mitt hjärta att höra både Finlands och Sveriges nationalsånger och även Björneborgarnas marsch - f.ö. signaturmelodi för Finlands president!


Finland med Åland var 1809 ockuperade av Ryssland. Som så många gånger förr hade Finland varit den buffert som fick ta stötarna från öster och med tiotusentals liv och med ofantliga umbäranden sota för den Svenska ledningens misstag med detta krig. Sedan den svenska ockupationen 1156, i namn av 'Erik den Heliges' korståg för att kristna den finländska befolkningen, hade man nu under drygt 600 år i genomsnitt vart 5. år kämpat i Sveriges krig med Ryssland!

Med den ryske tsaren som Storfurste inleddes en ny fas i det 'autonoma' Storfurstendömet Finlands historia, vilket slutligen ledde till ett självständigt rike den 6. december 1917.

Pengar - missförstådd användning eller...?

Läste med stort intresse om Ekobanken i dagens DN. Tidigare har man ju upplevt JAK -banken som en oas i penningvärlden och om entusiasterna i Jämtland som bygger upp sin egen mikroekonomiska modell - börjande med fåravel och ekologiskt lantbruk.

Mitt djupare intresse för dessa nya koncept föddes i alla fall först när jag på förvintern deltog i den av ärkebiskop Anders Wejmyre arrangerade 'ekumeniska' klimatkonferensen - 'Interfaith Climate Conference' - i Uppsala. Som en bonus från evenemanget och alla de intressanta seminarierna och föredragen om klimat och olika faktorers effekter på utvecklingen, råkade jag möta författaren mm Åsa Brandberg som f.å. publicerade den ytterst läsvärda lilla boken 'PENGAR - på planetens villkor' .
Åsa Brandberg analyserar dagens 'ränteekonomi' ur ett antal infallsvinklar: positiv ränta, negativ ränta, 0-ränta. Man läser att den rikaste femtedelen av jordens befolkning konsumerar 87 % av resurserna och omvänt att den fattigaste femtedelen endast 1,4 % ! Att 40 % av priset vi betalar för varorna i butiken är genererat av räntekostnaderna i alla led. Att '98 % av världens pengar är på jakt efter varandra i etern utan förbindelse med verklig handel' . Att penningutgivning mot ränta egentligen är penninguthyrning och att uthyrningen av redan uthyrda pengar får världens skuld till bankväsendet att växa i ett ständigt mångfaldigat belopp. Ett solidarsystem med baskonton, sparande och handelskonton i balans är en speciell ekonomisk modell osv. Så långt Åsa, som kan nås på e-mail nypeng@hotmail.com . Jag kan verkligen rekommendera Åsas bok!

Dagens finanskris är ett väl ett konkret bevis på systemets svagheter. Penningsystemet har naturligtvis varit på många sätt avgörande för den tekniska och ekonomiska välfärds-utvecklingen, men när systemet accelererat snabbare än den 'reella ekonomin' och 'reell produktion' ser vi kanske inte en kollaps men en 'svacka i konjunkturen' Kan man nu förvänta sig att vi under de kommande åren skall få en förbättrad ekonomisk stabilitet om centralbankerna har mage att en lång tid lägga sig nära en 0-räntenivå?

34 miljarder utlandsstöd ! För vem?Till vilka?

Regeringen har bestämt sig för att skärpa reglerna för utlandsstödet. Man har - äntligen - insett att de många miljarder som i årtionden pytsats ut under SIDA-flaggan inte alltid kommer till användning som man avsett. Rapporterna om 'oegentligheter' i i användningen i mottagarländerna har nu under åren varit så många att skärpningen skulle skett för länge sedan - kan man tycka ! Behövs det en så stor beråkratisk apparat för att fördela medlen?



Personligen tycker jag att medlen skulle koncentreras till det bästa för barn och unga. Vad är då det bästa sättet. Vore det inte skäl att låta alla eller några av de organisationer som är etablerade över hela världen sköta medlen. T.ex Rädda Barnen, SOS-barnbyar o.a. - jag litar på att de medel dessa organisationer får till övervägande del kommer drabbade barn tillgodo och inte försvinner i 'administration' på vägen.

Jag stöder själv ett Rädda Barnen-projekt där 200:- bekostar 1 års skolgång för ett barn i Nepal(man koncentrerar sig på flickor eftersom de, som överallt i u-länder, är missgynnade).


Om min kalkylator visar rätt skulle 34 miljarder, i potter om 200:-, ge 17 miljoner barn ett års skolgång!


Med sin historiska tradition av folkskola sedan 1842 skulle Sverige gå i spetsen för en ny era i bidragsgivandet - att lära alla barn att läsa och skriva är den säkraste och effektivaste vägen mot verklig demokrati på vår jord!

Invandring och flyktingar – en lång historia!

Nuförtiden handlar flyktingdebatten mestadels om flyktingar från Mellanöstern – Iran,Irak, Libyen och den gränsöverskridande Kurdistanregionen. För några år sedan handlade det om flykten från det forna Jugoslavien och de nya delrepubliker som uppstod där efter Jugoslaviens kollaps efter Tito. Han hade – åtminstone på ytan - lyckats ena de olika folkgrupper som under århundraden kämpat med och mot varandra – och inte minst fått tre religioner att existera tillsammans. I efterdyningarna av Jugoslaviens sönderfall blev flyktingtrycket starkt från Kosovo. Något årtionde innan denna Balkankris var flykting-strömmen kraftig från Chile. Helt oberoende av viljan - eller oviljan – både hos de nyligen invandrade och de tidigare bofasta, att åstadkomma en ”integration”, är det utopiskt att tro att denna Babelslik-nande degel på några år eller något årtionde skulle smälta ihop till ”ursprunglig lagom svensk konformitet”. Detta är i vissa avseenden stört omöjligt och skall ”mångfalden” bli fruktbar är överdriven likriktning i många avseenden kontraproduktiv. Det mest tragiska jag läst på länge är Maciej Zarembas reportageserie i DN - ” Svensk? Var god dröj!” som avslöjar hur inkompetent t.ex. språkundervisningen är och det enorma resurs-och penningslöseri som förekommer i den offentliga flyktinghanteringen! Skrämmande läsning!

Under 60-talet bedrev Sverige och svensk industri en ”importinvandring” av arbetskraft och yrkesfolk från alla sydeuropeiska länder. Då gjordes en insats som i kombination med garanterat arbete ledde till en snabb integrering i samhället. Förmodligen var de sydeuropeiska traditionerna och attityderna mindre olika de svenska än hos de senaste årtiondenas invandrare – både traditioner, religioner
och kanske mera traumatiska krigsupplevelser. Jag är dock övertygad om att 60-talets ”arbetslinje” var den bästa integrationsfaktorn. Nu behöver samhället ett effektivt system för att ta vara på den kunskap och det yrkeskunnande som de nya invandrarna har i bagaget. Maciej Zaremba har även på detta område i sitt andra reportage avslöjat fatala brister i dagens offentliga system!

Hitflyttade entreprenörer från kontinenten har byggt Sverige till ett industriland. Under 1600-1700- och 1800-talen lade importen av arbetskraft och spontan invandring – främst av valloner med släkten de Geer i spetsen – grunden för Sveriges senare rykte som en framgångsrik industristat. Bortsett från naturliga kommunikationshinder som språk och kanske variationer i de europeiska traditionerna och konsumtionsmönstren, verkar gamla tiders ”integration” gått utan allvarliga konflikter, kanske tack vare ömsesidig respekt från de senast nyanlända och dem som bott här länge. Allvarliga konflikter mellan den alltmer blandade befolkningens olika grupper verkar inte haft någon grogrund i äldre tider – om man bortser från den historiska förföljelsen och diskrimineringen av judar, samer och romer förstås.

För 300 år sedan upplevde Svea rike en annan slags – intern, regional och för den tiden ofantlig -flyktingström från rikets ostliga regioner Baltikum och Finland. En följd av det Stora Nordiska Kriget 1700-21. I Finland kallas tiden med rätta för ”Ofredsåren”. Kring 1710 fick dåvarande Stockholm - med ungefär 50 000 invånare - ta emot 12 000 vuxna flyktingar plus ett okänt antal barn – medborgare som flydde undan ryssen från länet Finland och balter som mestadels flydde via Finland.
I juni 1710 föll Viborg för tsar Peter den Stores flotta och landsoldater och några månader senare Estlands huvudstad Reval. Till flyktingarna från fastlandet skall läggas några tusen ålänningar
-enligt källorna kunde inte ca 200 ålänningar fly innan det var för sent.

1714 hade Ryssland ockuperat hela Finland med undantag av ett par kommuner längst upp vid Bottniska vikens kust. Då gällde det flykt inom landet och 1712 tillsattes en första kommission för att hantera flyktingproblemen och i god byråkratisk ordning tillkom senare två. P.g.a landets totala utarmning och den skuldtyngda statskassan - efter två årtionden av krig - blev assimilationen av
”de egna” en veritabel katastrof med elände och lidande. Men det är ett annat ämne.

Här är det på sin plats att avsluta med konstatera att lika många balter under 1940 talets första hälft flydde hit från det då självständiga Estland – med aktiv hjälp av den finländska skärgårdsbefolkningen (Några av dessa var mina släktingar, som med för den tiden mycket snabba motorbåtar hämtade ester under de mörka höstnätterna och förde dem till Sverige. Månskenet försvårade transporterna!). Sedan dess har 200 000 finländare flyttat till Sverige och haft varierande svårighet med integrationen fast mindre – igen tack vare arbetslinjen. Maria Wetterstrands inlägg i DN om den svenska attityden till finländare för några veckor sedan, var det första erkännandet jag sett av en etablerad politiker på 38 år. Men det är en annan historia.

Finanskris eller....?

Finanskrisen – verklighet eller bluff som oljekrisen 1973?

1973 drabbades världen av en världsomfattande kris – oljan i världen skulle ta slut om ca 10 år.
I stora delar av världen utfärdades oljeransonering – i Sverige och en del andra med kuponger. Över en natt lyckades världens oljebolag fördubbla priset på olja och bensin. En otroligt välregisserad bluff av oljebolagen vilken all världens regeringar gick på! Sedan dess har mångdubbla mängder av olja hittats och som en bonus stora fyndigheter av gas i närliggande områden. Under senare år har det inte synts några klara rapporter om att planetens oljetillgångar skulle vara begränsade eller tillnärmelsevis kartlagda.

Nästa lyckade drag i oljebranschen ser vi i dag. Råoljepriset rusade till 140 $ per fat för ca 1 år sedan och våra bensinpriser följde och nådde rekordhöjden 14:- litern - inklusive miljöskatt, energiskatt och sedan meromsättningsskatt på grundpris, marginaler och dessa andra skatter.
När nu råoljepriset åter fallit till 35-40 $ fatet hade man ju väntat sig ett rejält fall i bensinpriset – men nej! Nu skor sig oljebolagen stort igen och Anders Borg & Co gnuggar händerna åt det välbehövliga skatteuttaget – som nu aviseras öka med ytterligare 40 öre litern under de kommande två åren. Förmodligen sedan med motsvarande ökad energiskatt, miljöskatt och moms !?

När skall man i de högre politiska sfärerna se till de små företagen som finns långt borta från maktens centrum Stockholm. Det finns 1000-tals små företag på mindre orter och på landsbygden som är totalt beroende av sin bil för att bedriva en verksamhet. Men vilken politiker bryr sig egentligen om småföretagarnas ökade bensin- o driftskostnader. ”Lip service” heter det på engelska!

Nu genomgår världen – dvs finansvärlden – ett ekonomiskt stålbad. I alla sammanhang skyller politiska och ekonomiska ledare allt på USA:s bolånekris, som sedan lett till ekonomiska konvulsioner i hela den övriga världen som ett finansens dominospel. Fast i Sverige är det ju dessutom opportunt att ge en stor del av skulden till våra bankers problem i de Baltiska ekonomierna.

Något verkar kapitalt fel i systemen – inte bara tillgången till ”kapital” . En gång i tiden var kapital ett bevis på ”reella” tillgångar. Ett bevis för ägande av mark, skogar, hus, fabriker, råvaror och i slutänden också färdiga varor. Under århundraden byggde samhället sedan upp en penningekonomi – först med mynt av ädla och efterhand halvädla metaller med ett värde motsvarande metallernas ”marknadsvärde”. När det sedan blev opraktiskt att transportera mycken stansad metall kom man på det fantastiska tricket att trycka sedlar som gavs ett nominellt värde. I något århundrade har man sedan byggt upp en ”pappersekonomi” – börjande med skuldebrev, växlar, checkar, pantbrev och senare allsköns ”derivat” som betalningsmedel och bevis på att man disponerar ett visst kapital och en viss ”köpkraft”.

Ursprungligen skulle dessa papper säkras av ”reella” tillgångar eller olika former av åtaganden av utfärdaren eller låntagaren. Nu kollapsar pappersekonomin. Banker och andra penninginstitut har utfärdat pappersbevis eller lånat ut ”fiktiva pengar” som inte har någon täckning i den verkliga världen.
När ingen vill eller kan köpa hus faller priserna – vad är då husets verkliga värde? Det är ju fortfarande lika vackert varmt och mysigt! Plötsligt är en fabrik där maskinerna inte snurrar inte en tillgång utan en belastning – drift och eventuellt underhåll blir en belastning. Färdigproducerade bilar är en tillgång i tillverkarens balansräkning så länge konsumenterna vill ha bilarna. När de osålda bilarna blivit för många och konsumenten inte kan få stöd från ”pappersekononomin” för lån till bilköp så kollapsar bilfabrikanterna. Osv i alla andra krisbranscher.

”Pappersekonomin” har kommit till vägs ände – det är dags för ett verkligt ekonomiskt uppvaknande
där politiker och finansmän får begränsade rättigheter att styra världens ekonomi!