”Kräftgång
för lokala delikatesser” lyder huvudrubriken I Norrtelje Tidning i dag. I sig
en sorglig historia om den smittsamma kräftpesten som härjar i våra sjöar och
vattendrag. När lokala delikatesser nämns kommer man lätt att tänka på andra
lockande smaksensationer som produceras i kommunen.
En gång i
tiden hade den officiella statistiken en rubrik – Lantbruk med binäringar. Vad
allt som ingick i den statistiken är mig obekant. Låt oss därför nu tänka på alla de närodlade
och närproducerade produkter som framställs i vår lantliga kommun.
Första associationen är biodlarna med honung –
en verksamhet som dessutom är bland de mest viktiga i odlingskedjan med bin som
pollinerar så många viktiga växtarter. Gynnar du de lokala biodlarna? Får och
lammproduktionen är ganska omfattande i Norrtälje – och som jag uppfattat
situationen är efterfrågan i dag större än produktionen. Så har vi
kalkonuppfödarna, ank-och hönsuppfödarna med äggproduktion – du köper väl
närproducerade ägg! Tillgången på närproducerad mjölk förefaller förbättras –
här styr ju handeln utvecklingen och vad du kan välja.
I
förlängningen av mjölkproduktionen tillverkar Väddö Gårdsmejeri ett brett
sortiment av läckra ostar. Hörde nyligen att någon satsar på getmjölk och
getost! På Adamsberg i Rimbo tillverkas kallpressad hälsosam rapsolja, som man också kan hitta i kommunens stormarknader.
Vi har en
hotad fiskerinäring. Ett fåtal envetna fiskare som inte enbart får kämpa mot
hav och stormar men mot miljögifter och ibland ogenomtänkta EU-regler som
reglerar fångstmängder, maskstorlek på nät, trålfiske och vad vet jag. Men man
kan köpa närfångad fisk i kommunen – jag gör det i Grisslehamn.
Som ett
extra inslag vid middagsbordet har vi tillgång till ett antal sorter av
närproducerat öl från Bruksbryggeriet i Skebobruk och olika snapsar, punsch och
likörer från Norrtelje Brenneri i Lohärad.
Även
handelsträdgårdarna är mycket viktiga i vår kommun med många trädgårdar – både
för villaträdgårdar och fritidshus med egna täppor för rotfrukter och andra
grödor.
Alla dessa
små eller medelstora företag får kämpa på egen hand. Ibland undrar jag om det
inte skulle löna sig att de startade en eller flera gemensamma affärer – eller
kalla det marknader. Kunderna skulle slippa köra till alla enskilda producenter
och troligen köpa flera produkter på samma gång – och miljövänligt på köpet.
Har kommunen
en strategi för att främja dessa verksamheters produktion? Har inte sett någon
– men tvärtom satsningar på den ena stora handelsplatsen efter den andra,
vilket hotar många små lokala verksamheter. De enskilda näringsidkarna bör nog
ta saken i egna händer och marknadsföra sig på en bred gemensam plattform –
inte bara inom kommunen men även utanför. Så kan satsningar på gemensamma affärer/marknader
locka medvetna kunder till nya matupplevelser.
”Landet
utanför” måste snarast börja bekämpa maktens centraliseringsmani! Annars
utarmas den Norrtälje kommun vi lärt oss känna.