Regeringen har bestämt sig för att skärpa reglerna för utlandsstödet. Man har - äntligen - insett att de många miljarder som i årtionden pytsats ut under SIDA-flaggan inte alltid kommer till användning som man avsett. Rapporterna om 'oegentligheter' i i användningen i mottagarländerna har nu under åren varit så många att skärpningen skulle skett för länge sedan - kan man tycka ! Behövs det en så stor beråkratisk apparat för att fördela medlen?
Personligen tycker jag att medlen skulle koncentreras till det bästa för barn och unga. Vad är då det bästa sättet. Vore det inte skäl att låta alla eller några av de organisationer som är etablerade över hela världen sköta medlen. T.ex Rädda Barnen, SOS-barnbyar o.a. - jag litar på att de medel dessa organisationer får till övervägande del kommer drabbade barn tillgodo och inte försvinner i 'administration' på vägen.
Jag stöder själv ett Rädda Barnen-projekt där 200:- bekostar 1 års skolgång för ett barn i Nepal(man koncentrerar sig på flickor eftersom de, som överallt i u-länder, är missgynnade).
Om min kalkylator visar rätt skulle 34 miljarder, i potter om 200:-, ge 17 miljoner barn ett års skolgång!
Med sin historiska tradition av folkskola sedan 1842 skulle Sverige gå i spetsen för en ny era i bidragsgivandet - att lära alla barn att läsa och skriva är den säkraste och effektivaste vägen mot verklig demokrati på vår jord!
Ja du, SOS-Barnbyar önskar att vi fick några av de där miljarderna... Men våra intäkter kommer privatpersoner, företag och organisationer som vill stödja vår verksamhet och det är vi naturligtvis tacksamma för.
SvaraRaderaDärför är det viktigt att alla tar sig en funderare om vilken organisation man vill stödja och faktiskt göra det. Du ska veta att det verkligen är uppskattat!
Niki Westerberg
SOS-Barnbyar Sverige