Jag har inte deltagit i någon demonstration sedan 4-Oktoberrörelsens marsch mot löntagarfonderna för många år sedan . Då var jag heligt förbannad över Rudolf Meidners ide att Sveriges företag skulle överföras till fackföreningsrörelsen genom en till lag förvandlad förtäckt expropriation. De senaste dagarna har jag upparbetat en annan typ av ilska över den politiska maktens föråldrade inställning till vilka utbildningar som skall och inte skall meddelas i våra skolor – under täckmanteln budgetbegränsningar. Därför deltog jag i morgonens demonstration vid Kommunhuset mot den hotade nedläggningen av den estetiska linjen vid Rodengymnasiet för att makten inte vill lyssna på varken experterna - lärarna, eller föräldrarna eller eleverna.
En kommunal budget är en ram och ett mått på en politisk viljeyttring och prioritering av olika åtgärder till medborgarnas fromma. När ansvaret för skolan överfördes från staten till kommunerna förstod troligen inte rikets politiska majoritet att skolmedlen skulle utsättas för allsköns klåfingrighet.
I 290 kommuner byggdes ett helt nytt förvaltningsorgan – skolförvaltningen. Bra för sysselsättningsstatistiken, men inte alltid så bra för skolorna och arbetet i skolorna. Politisk nepotism och andra faktorer ledde i många fall till att personer, som saknade både förståelse för skolans betydelse i samhället och kompetensen att bedöma hur resurserna skulle användas mest effektivt, kom in i förvaltningen. I realiteten vingklipptes Rektorsämbetet och Lärarkåren. Skolbudgeten blev snabbt en lokalpolitisk fråga och i många fall ett resultatutjämningskonto.
På vilka verkliga grunder påstår politikerna/förvaltningen i Norrtälje att den estetiska linjen inte kan fortsätta därför att den drabbar de övriga linjerna. Det är ju en fråga om prioritering. Inte enbart av en linje kontra de andra. Det är en fråga om prioriteringen totalt av kommunens skattemedel. Varför skall en kulturinriktad gymnasielinje nedprioriteras. Om ni i maktens korridorer anser att t.ex. en ny cykelväg i Kvisthamra är viktigare än våra ungdomars utbildning och framtid föreslår jag att ni snarast gör en utvärdering och omprövning av ert politiska ansvar och mandat.
Att ingen ansvarig i Kommunhuset brydde sig om att möta den fredligt demonstrerande gruppen är för mig ett uttryck för skrämmande arrogans men kanske ändå mera ett tecken på ett ohyfsat sätt att bete sig mot sina medmänniskor.
Fegheten får begreppet förtroendevald att förlora all sin betydelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar