Sverige är fantastiskt, därom råder inget tvivel. I ett globalt perspektiv lever vi i ett ofantligt överflöd - mat för dagen, klädsel för klimatet, bra boende och all möjlig onödig konsumtion. Vi lever tryggt. För det mesta i alla fall. Om vi inte lever mer hasardartat i kriminella gäng eller liknande, men då har man ju valt att leva utanför det trygga samhället.
Ändå slås man av ett utbrett missnöje, än med det ena än med det andra. Ofta med god anledning.
Berättigat har den kommersialiserade äldrevården fått mycket kritik. Man överraskas då av naiviteten i en ideologisk övertro på det privata företagandets överlägsenhet. En sak är företagande på en reellt konkurrensutsatt marknad med många aktörer och många osäkerhets- och riskfaktorer. En helt annan sak är en riskfri skattefinansierad marknad där intäkterna är helsäkra. Men så långt tänkte aldrig privatiseringsivrarna. Man missade där den kommersiella faktorn kostnadsminimering.
Det samma kan sägas om en ideologiskt baserad privatisering av skolan. Hur kunde man tro att kunskapsförmedling och fostran skulle bli bättre i privata skolor. Har man stirrat sig blind på Eton och Harrowgate och andra ”elitskolor” i England i tron att något liknande kunde skapas i Sverige. Sigtuna och Lindesberg är väl inga exemplariska förebilder på utbildning på vår hemmamarknad.
Vem är ytterst ansvarig för olika övergripande, uppenbart felaktiga beslut? Politikerna? Tjänstemän? De ansvariga för skandalupphandlingarna? Avsaknad av uppföljning och kontroll av efterlevnaden i upphandlingsavtalen? Brister i specifika krav på vårdkvalitet alternativt kunskapsmål i skolan? Bristande kompetens vid handläggningen? Blir någon nu ställd till ansvar när miljonerna rullar ut till olika skatteparadis? Får det hela rulla vidare. Tidskriften Dagens Samhälle visade i en utredning att minst 820 miljarder offentliga medel de facto okontrollerat roterar i samhället – 90 000 per invånare! Hur i all världen accepterar vi ett sådant system?
Det är nog dags att skärpa kraven på användningen av våra offentliga och gemensamma resurser.. Ytterst är politikerna ansvariga. De bör därför ställas till ansvar med tydliga krav om effektiv resursanvändning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar