De nya 'gåsleverpamparna'

För ett antal år sedan skapade danskarna en ny polititikerdefinition när deras frontfigur i Köpenhamn - Ritt Bjerregård - flyttade in i en lyxvåning - som verkligen gjorde skäl för namnet. Till råga på allt avslöjades hennes lika lyxiga vanor - inkluderande champagne, Belugakaviar och just det - gåslever! Därav namnet på det nya politiska frälset!
Begreppet lever kvar i Danmark, men det är kanske dags att också införa det i Sverige.

Det är länge sedan det vänsterpolitiska fältet haft personligheter med Gunnar Strängs moraliska resning. Han hade nog hållit räfst-och rättarting med de ansvariga för pensionsmedlen om pengarullning av dagens mått hade avslöjats. Det är för sorgligt att gåslevereliten tappat fotfästet med verkligheten. Det hjälper inte att skylla ifrån sig. Dels har förvaltandet varit urkasst - man lyckas inte ens klara att behålla det - tvångsindragna - pensionskapitalet i löpande penningvärde än mindre skapa en tillväxt ens i takt med bankernas inlåningsräntor.

Det var f.ö. lika illa ställt under den gamla AMF och SPP-tiden för 20-30 år sedan. Arbetsmarkmadens parter SAF och LO m.fl. hade kommit överens om avsättningarna till pensioner, men år efter år var förvaltningen så eländig att man inte lyckades bevara ens det inbetalade kapitalet till folks pensioner. Och då kunde ingen skylla på det globala finanseländet. Det märkliga är att ingen då - inte ens medierna - brydde sig eller lyckades avslöja sakernas tillstånd. Man kanske inte vågade ifrågasätta den s.k. välfärdsmodellen. Alla förlitade sig på politikernas floskler om DEN STORA TRYGGHETEN. Pyttsan! När gemene man - och ändå värre kvinna - når pensionåldern avslöjas pensions-och trygghetsbluffen. Ingen kunde eller kan leva på enbart 'folkpensionen' . Nu är de verkliga klasskillnaderna äntligen avslöjade - skillnaden mellan vanligt folks och gåsleverelitens pensionsordningar. Lägg till detta de generösa pensionsreglerna för alla de 1000-tals riksdagsmän och ministrar som hopats under åren så blir skillnaderna mellan folkets och den politiska maktelitens villkor skrämmande. Kanske rentav alla bankdirektörers bonusar skulle blekna i en sammanräknad jämförelse - de är ju ganska få trots allt.