Finanskris eller....?

Finanskrisen – verklighet eller bluff som oljekrisen 1973?

1973 drabbades världen av en världsomfattande kris – oljan i världen skulle ta slut om ca 10 år.
I stora delar av världen utfärdades oljeransonering – i Sverige och en del andra med kuponger. Över en natt lyckades världens oljebolag fördubbla priset på olja och bensin. En otroligt välregisserad bluff av oljebolagen vilken all världens regeringar gick på! Sedan dess har mångdubbla mängder av olja hittats och som en bonus stora fyndigheter av gas i närliggande områden. Under senare år har det inte synts några klara rapporter om att planetens oljetillgångar skulle vara begränsade eller tillnärmelsevis kartlagda.

Nästa lyckade drag i oljebranschen ser vi i dag. Råoljepriset rusade till 140 $ per fat för ca 1 år sedan och våra bensinpriser följde och nådde rekordhöjden 14:- litern - inklusive miljöskatt, energiskatt och sedan meromsättningsskatt på grundpris, marginaler och dessa andra skatter.
När nu råoljepriset åter fallit till 35-40 $ fatet hade man ju väntat sig ett rejält fall i bensinpriset – men nej! Nu skor sig oljebolagen stort igen och Anders Borg & Co gnuggar händerna åt det välbehövliga skatteuttaget – som nu aviseras öka med ytterligare 40 öre litern under de kommande två åren. Förmodligen sedan med motsvarande ökad energiskatt, miljöskatt och moms !?

När skall man i de högre politiska sfärerna se till de små företagen som finns långt borta från maktens centrum Stockholm. Det finns 1000-tals små företag på mindre orter och på landsbygden som är totalt beroende av sin bil för att bedriva en verksamhet. Men vilken politiker bryr sig egentligen om småföretagarnas ökade bensin- o driftskostnader. ”Lip service” heter det på engelska!

Nu genomgår världen – dvs finansvärlden – ett ekonomiskt stålbad. I alla sammanhang skyller politiska och ekonomiska ledare allt på USA:s bolånekris, som sedan lett till ekonomiska konvulsioner i hela den övriga världen som ett finansens dominospel. Fast i Sverige är det ju dessutom opportunt att ge en stor del av skulden till våra bankers problem i de Baltiska ekonomierna.

Något verkar kapitalt fel i systemen – inte bara tillgången till ”kapital” . En gång i tiden var kapital ett bevis på ”reella” tillgångar. Ett bevis för ägande av mark, skogar, hus, fabriker, råvaror och i slutänden också färdiga varor. Under århundraden byggde samhället sedan upp en penningekonomi – först med mynt av ädla och efterhand halvädla metaller med ett värde motsvarande metallernas ”marknadsvärde”. När det sedan blev opraktiskt att transportera mycken stansad metall kom man på det fantastiska tricket att trycka sedlar som gavs ett nominellt värde. I något århundrade har man sedan byggt upp en ”pappersekonomi” – börjande med skuldebrev, växlar, checkar, pantbrev och senare allsköns ”derivat” som betalningsmedel och bevis på att man disponerar ett visst kapital och en viss ”köpkraft”.

Ursprungligen skulle dessa papper säkras av ”reella” tillgångar eller olika former av åtaganden av utfärdaren eller låntagaren. Nu kollapsar pappersekonomin. Banker och andra penninginstitut har utfärdat pappersbevis eller lånat ut ”fiktiva pengar” som inte har någon täckning i den verkliga världen.
När ingen vill eller kan köpa hus faller priserna – vad är då husets verkliga värde? Det är ju fortfarande lika vackert varmt och mysigt! Plötsligt är en fabrik där maskinerna inte snurrar inte en tillgång utan en belastning – drift och eventuellt underhåll blir en belastning. Färdigproducerade bilar är en tillgång i tillverkarens balansräkning så länge konsumenterna vill ha bilarna. När de osålda bilarna blivit för många och konsumenten inte kan få stöd från ”pappersekononomin” för lån till bilköp så kollapsar bilfabrikanterna. Osv i alla andra krisbranscher.

”Pappersekonomin” har kommit till vägs ände – det är dags för ett verkligt ekonomiskt uppvaknande
där politiker och finansmän får begränsade rättigheter att styra världens ekonomi!