I går var det 200 år sedan de sista egentliga krigshandlingarna under 1808-1809 års krig mellan Sverige o Ryssland - på isarna utanför Grisslehamn. En rådig fänrik vid namn Lidströmm hade kurage att - med sina 60 mannar - trotsa militär order från högre ort att slåss till siste man mot en övermakt på 500 kosacker. Han inledde förhandlingar på eget bevåg och räddade kanske med detta modiga steg Sverige från att krossas och att kanske bli uppdelat mellan Ryssland och Danmark!
Nu 200 år senare får han ett historiskt 'erkännande' i form av ett symboliskt monument vid hamnen i Grisslehamn. Monumentet avtäcktes i närvaro av politiska dignitärer och honoratiores och, som sig bör i ett sådant sammanhang, även höga militärer och med pampig militärmusik.Det gladde mitt hjärta att höra både Finlands och Sveriges nationalsånger och även Björneborgarnas marsch - f.ö. signaturmelodi för Finlands president!
Finland med Åland var 1809 ockuperade av Ryssland. Som så många gånger förr hade Finland varit den buffert som fick ta stötarna från öster och med tiotusentals liv och med ofantliga umbäranden sota för den Svenska ledningens misstag med detta krig. Sedan den svenska ockupationen 1156, i namn av 'Erik den Heliges' korståg för att kristna den finländska befolkningen, hade man nu under drygt 600 år i genomsnitt vart 5. år kämpat i Sveriges krig med Ryssland!
Med den ryske tsaren som Storfurste inleddes en ny fas i det 'autonoma' Storfurstendömet Finlands historia, vilket slutligen ledde till ett självständigt rike den 6. december 1917.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar