Sverige och dagens Finland har en lång gemensam historia. Ur finsk synvinkel har det varit en mycket blodig historia – ända sedan Erik den Heliges och den engelske prästen Henrys korståg 1155. Man landsteg då någonstans vid Aura ås mynning och inledde en svärdets förkunnelse i kristendomens namn. Efter en ojämn kamp mellan den finska bondebefolkningen och den svenska hären underkastade sig de överlevande förlorarna och bekände sig till en religion de inte hade en aning om beroende på den totala språkliga förbistringen. Antalet dödade förblir okänt
Det till sina gränser diffusa landet –utan klara gränser i öster och norr – hade erövrats och förblev svenskt territorium fram till 1809. Erik den heliges korståg följdes av Birger Jarls expedition 1239 ända in i tavasternas land där har anlade borgen Tavastehus. Tavasterna gav sig inte utan kamp och ett nytt blodbad var ett faktum. Man skall komma ihåg att Birger Jarl var samtida med Asiens erövrare Djingis Khan och man kan föreställa sig att behandlingen av de besegrade inte skiljde sig så mycket.
Medan mongolerna hotade Ryssland i öster trängde sedan Sveriges krigsmakt fram längs Finlands kust till Neva-floden där dock fursten av Novgorod besegrade svenskarna 1240. 1293 var det dags för ett nytt svenskt erövringståg dels mot Karelen -där man grundade Viborg - och längre norrut. En utdragen kamp pågick om landets tillhörighet som slutade med freden i Nöteborg 1323.
1470 anlade slottsherren i Viborg fästningen Olofsborg i området Savolax i norr. Staden som växte upp kring borgen döptes sedermera till Nyslott på svenska men heter fortfarande Olavinlinna på finska. När Gustav Wasa med reformationen beslagtog kyrkans egendom förklarades de obebyggda finska ödemarkerna vara statens egendom. 1550 grundade han Helsingfors i sumpmarkerna vid Vanda ås mynning och vid samma tid kommenderades 1000-talet svedjebrukare från Savolax till Värmland. Dessa fick nya svenska namn vilket försvårat sentida släktforskning. Svedjebruket som kraftigt ökat livsmedelsproduktionen i Finland skulle nu förbättra Sveriges livsmedelsproduktion som var besvärlig.
Krigen mot Ryssland fortsatte i Finland 1555-57 och när tyska Riddarorden upplöstes 1561 kämpade även en allians med Estland fortsatt mot Ryssland under 1570-talet. Svenska segrar i Keksholm och Narva gav Johan III anledning att lägga ”Storfurste av Finland” till sina titlar.
Under 30-åriga kriget utskrevs 1000-tals soldater till Gustaf II Adolfs krigsmakt ute i Europa. Mest kända blev Torsten Stålhandskes elitsoldater ”hakkapeliterna” så nämnda efter sitt stridsrop "hakkaa päälle".
1703 grundade Tsar Peter den Store staden St. Petersburg vid Nevaflodens sumpiga utlopp och under Stora Nordiska Kriget –”Ofredsåren” kallade i Finland - härjade och vandaliserade Ryssland det mesta av södra Finland. Man vet att 12 000 finländare flydde till Sverige bara under 1712 vilket orsakade kaos i Stockholm. Efter freden i Nystad 1721 upphörde den ryska ockupationen i ett par årtionden.
Under ”Hattarnas revanschkrig” 1741-43 ockuperades Finland igen av Ryssland vilket slutade med freden i Åbo då gränsen i öster lades från Kymmene älv till ca nuvarande Kotka. Från 1748 befästes 7 öar utanför Helsingfors med huvudsakligen fransk finansiering till det förment ointagliga befästningsverket Sveaborg – Nordens Gibraltar! (1957 gjorde jag min reservofficersutbildning i kustartilleriet vid Sjökrigsskolan på Sveaborg). Den förment ointagliga fästningen föll efter landsförräderi av befälhavaren år 1808.
Fram till 1809 hade Stockholm även varit Finlands huvudstad med Åbo som huvudort i Finland med egna Biskopsstift, Universitet osv. Nu blev Helsingfors landets nya huvudstad och en blomstringsperiod inleddes i Finland. Under Tsar Alexander II i mitten av 1800-talet genomgick landet en moderniserings- och industrialiseringsprocess och tsaren tillägnades en staty som fortfarande står på Senatstorget i centrala Helsingfors - en av få bevarade statyer av tsarerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar