Sjuk behandling av Norrtälje Sjukhus och kommunens gamla

I två initierade inlägg i NT om vården och TioHundra (Johan Westerholm (S) 29/10 och Bengt Annebäck, Ingrid Landin och Bridget Wedberg (MP) den 15/11) har spelet om vårdresurserna i kommunen gjorts tydliga. Den 28/10 kunde man i DN läsa att Norrtälje satsar minst av alla landets kommuner på vården av de äldre! Vilka andra motiv än omsorgen om medborgarna ligger bakom fördelningen av resurser till sjukhuset och vården?

Norrtälje Sjukhus har en 200-årig brokig historia. Landshövdingen i Stockholms Län vid 1700-talets slut, Samuel af Uggla, oroade sig för utbredningen av veneriska sjukdomar i länets norra delar. Med bifall av Serafimerordensgillet och hjälp av privata sponsorer färdigställdes Norrtelje Kurhus 1791 och verkade i ett kvarts sekel. Sjukhusverksamheten fortsatte med om och tillbyggnader under 1800-talet. 1897 skrev Norrtelje Tidning att ”länslasarettet i Norrtelje har fått en ny och tidsenlig inredning”. Utbyggnad, större om och tillbyggnader på 19 50 och 70-talet och ett helt nytt sjukhuskomplex 1996 ger i dag 96 vårdplatser. Sjukhuset med ca 600 anställda får ca 120 000 besök om året!

Norrtälje Sjukhus var först i landet att bli miljöcertifierat. Under senare år har sjukhuset rankats högst i olika sammanhang – bl.a.som ett av landets renaste och nyligen fick man utmärkelsen som det främsta i landet för behandling och rehabilitering av stroke- och hjärtpatienter.

Sjukhuset ägs av landstinget, men sedan januari 2006 har vårdprojektet TioHundra AB – hälftenägt av landstinget och kommunen - ansvar för  sjukvårdens organisation. Med ca 2600 anställda är TioHundra kommunens största arbetsgivare. Fördelarna av samordningen och kostnadsfördelarna väckte från starten stort intresse på många håll i landet och utlandet med studiebesök från flera länder. Trots detta har majoriteten inte godkänt TioHundra-projektet på lång sikt utan endast ”på prov” de närmaste åren.    

Politikerna hänvisar till kontinuerliga ekonomiska problem. Vad man inte upplyser allmänheten om är att Norrtälje sjukhus och TioHundra får lägre ersättning av landstinget än andra sjukhus för motsvarande vård! Under flera år har ingen reglering gjorts av ersättningarna från landstinget för kontinuerligt stigande kostnader. Vid hembesök ges ersättning endast för tiden i hemmet – inte för resetiden osv vilket i dag framtvingar en  svår fördelning av en redan ansträngd budget

Landstinget har nyligen cyniskt beslutat att lägga ner canceravdelningen vid sjukhuset med besvärliga följder för patienter och anhöriga för vård i Stockholm. Paradoxalt läser man i DN 7/11 att det redan finns för få vårdplatser för cancersjuka i Stockholm!  Har politikerna ingen kunskap om verkligheten? Vården i länet är redan kritiskt underdimensionerad. Prestigebygget vid Karolinska drar enorma resurser och skuldsätter Landstinget. När det står klart kommer vårdplatserna att vara färre än i dag! Man satsar på forskning och spetskompetens, vilket i sig är lovvärt, men inte så lyckat för länets sjuka.

Vid Södersjukhuset, i Huddinge och Danderyd ligger vårdbehovet över  plats-och personaltillgång. Det finns i dagsläget ett ”vårdunderskott” i länet - både i form av vårdplatser och vårdpersonal. Med tanke på befolkningsökningen och åldersprofilen blir inte efterfrågan mindre i framtiden. Vårdval Stockholm kan fungera i Stockholm  med vårdcentraler ”runt hörnet”. I Norrtälje finns i praktiken inga valmöjligheter. Utan bil för att komma till en vårdcentral – privatiserad eller offentlig - gäller otillräcklig kollektivtrafik. En mardröm för många äldre. Mödra- och barnavårdscentraler är hotade.

Måttstocken för äldreomsorgen i Norrtälje definieras  av

ordföranden i Sjukvårds-och omsorgsnämnden, Erik Landby (M):” Vi har också hushållat med resurserna men vi ser inga tecken på att det skulle vara så att folk far illa av det”. Ett kvalitetskravens lågvattenmärke!  Varslet av 22 personer i Tiohundra sänker vårdnivån ytterligare. Vi äldre vill inte ha landets lägsta resursfördelning till äldreomsorgen!